Från Rilpedia

Fredrik Harald Jacobson, född 1 april 1863, död 4 juni 1913, poet. Han blev 1882 student vid Uppsala universitet, där han 1891 avlade filosofie kandidatexamen. Jacobson debuterade 1890 med diktsamlingen Solregn, som efterföljts av Kungsängsliljor (1896), Sång (1899), Fallande blad (1901), Leonider (1902), Astrar (1903), Blå oktober (1905), Geyser (1906), urvalet Valda vers (1907) och Italia (1909), varjämte han utgivit enstaka längre dikter, till exempel den nykterhetsvänliga Pereat Bacchus! (1906). Jacobson är en ursprunglig skaldenatur, till sin läggning i någon mån erinrande om Bengt Lidner, med eruptiv känslostyrka och mäktig av en patetisk retorik. Samhälleliga missförhållanden, osammansatta känslostämningar och en hänförd dyrkan av särskilt Italiens sköna natur utgör huvudmoment i hans diktning, som till hela sin form visar samband med äldre svensk lyrik och som på grund av formella ojämnheter inte förmått att göra sig riktigt gällande. Han avled i Rom.

Bibliografi

• Solregn (1890)
• Kungsängsliljor (1896)
• Sång (1899)
• Fallande blad (1901)
• Leonider (1902)
• Astrar (1903),
• Blå oktober (1905)
• Geyser (1906)
• Valda vers (1907)
• Italia (1909)

Enskilda dikter

• Pereat Bacchus! (1906)
• "Sverige är mitt allt på jorden"

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 ^(Not).