Från Rilpedia

Carl Harald Åkermark, född 1873 i Kristne, död 1963 i Stockholm, var en svensk sjöofficer.

Åkermark tog examen vid Kungliga Sjökrigsskolan 1894 och blev då utnämnd till underlöjtnant. Han utnämndes till löjtnant 1897, kapten 1903, kommendörkapten av andra graden 1916 och första graden 1919, kommendör 1923, konteramiral 1927 samt viceamiral 1934.

Åkermark tjänstgjorde i tidigare år på patrull- och torpedbåtar, bland annat som fartygschef på HMS Wasa och HMS Svea. Den fortsatta karriären inom torpedvapnet ledde till befattningar inom torpedavdelningen vid Stockholms örlogsstation och som chef för Marinförvaltningens torpedavdelning. 1927 fick Åkermark befälet över Kustflottan, de första åren som dess högste befälhavare och från 1931, efter en ändring av befattningsbenämningen, var han chef för samma organisation. 1933 blev han chef för Marinförvaltningen och kvarstod där till sin pensionsavgång och inträde i reserven fem år senare.

I samband med krigsutbrottet 1939 återgick Åkermark i tjänst och placerades som chef för Västkustens marindistrikt fram till 1942.

Åkermark var ledamot av Kungliga Krigsvetenskapsakademien och Kungliga Örlogsmannasällskapet.

Källor

• Kungliga Sjökrigsskolan 1867-1942, del II, Redaktör Kommendörkapten Georg Hafström, Eskilstuna 1942
• Svenska marinens högre chefer 1700-2005, Rune Kjellander, Probus förlag, Stockholm 2007 (ISBN 978-91-87184-83-3)