Hannibalsfejden
Från Rilpedia
Hannibalsfejden kallas efter ståthållaren i Norge, Hannibal Sehested, striderna på svensk-norska gränsen 1644-1645. De började med svensk erövring av Jämtland, Särna och Idre (mars 1644), men f.ö. måste dessa i huvudsak hålla sig på defensiven. Sehested utvecklade stor energi och en betydande organisationstalang samt lyckades så, genom att lägga stora bördor på bönderna, uppsätta ganska betydande truppstyrkor. I maj 1644 anföll norrmännen i Jämtland, men först föll Frösö skans. I juni härjades Västergötland, men den 1 augusti tillfogade Lars Kagg norrmännen betydande förluster på Hisingen och drev dem tillbaka. På hösten 1644 anföll Sehested med 4000 man i Värmland och vann i början ganska stora framgångar, men han fullföljde aldrig dem tillräckligt snabbt, och sedan svenskarna fått förstärkningar måste norrmännen åter gå tillbaka över gränsen. Även i Bohuslän och Dalsland rasade strider under Hannibalfejden.
Se även
Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 (Not).
