Från Rilpedia

Handpenning, jur., penningbelopp, som vid ett

avtals ingående av den ene avtalsparten till den andre överlämnas som förskott å utfäst betalning, på det att båda genom överlämnandet och mottagandet må anses ha erkänt sig bundna vid överenskommelsen.

Till exempel vid köpavtal (köp av kapitalvaror) är det vanligt att man erlägger handpenning, ofta kontant. Poängen med handpenning ur säljarens perspektiv är oftast att köparen förlorar sin handpenning om han eller hon av någon anledning vill kliva ur affären. En vanlig nivå på en handpenning är 10 procent av köpesumman.

Vid köp av fast egendom (mark, byggnad) är ett köpekontrakt inte bindande förrän köparen betalt åtminstone en krona. Därför är handpenning obligatorisk vid exempelvis husaffärer.

Historisk terminologi för handpenning

Handpenning erläggs också vid saklega (det vill säga avtal om nyttjanderätt till egendom) samt tjänstelega (avtal om åtgagande av tjänsteprestationer).

Vid saklega, kallas handpenningen fästepenning eller städja.

Vid tjänstelega benämns den städjepenning eller städsel.

Om man undantar städseln, saknar handpenningen numera - i motsats till vad förhållandet var i den äldre rätten - all annan juridisk betydelse än som ett medel att styrka avtalet. Jfr arrha och gudspenning.

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 ^(Not).