Från Rilpedia

Tonsiller, äv. halsmandlar, ansamling av lymfatisk vävnad mellan gombågarna/i höjd med tungans rot och i svalget. De minskar något i storlek efter barndomsåren då de liksom adenoiden är verksamma i uppbyggnaden av immunförsvaret.

Vid halsfluss (tonsillit) angrips tonsillerna av bakterier eller virus. Vid halsböld ansamlas var bakom en av halsmandlarna, oftast till följd av en bakterieinfektion.

Stora tonsiller kan orsaka andningsbesvär såsom sömnapné och snarkningar, men även klangförändringar i talet, s.k. guttural klang. Om tonsillerna är så stora att de slår samman vid tal kan de även påverka nasalklangen, se velofarynxfunktion.

Förstorade halsmandlar kan även orsaka sväljningsbesvär med svårigheter att svälja fast föda. Hos en del tas halsmandlarna bort (tonsillektomi) vid ständigt återkommande halsfluss eller vid upprepade halsbölder.

Halsmandlarna utgör en del av försvaret mot infektioner men vävnad med likartad funktion finns på flera andra ställen i munhålan. Genom att halsmandlarna är skrovliga, kan de härbärgera ansamlingar av skräp, s. k. tonsilloliter, som kan ge upphov till dålig andedräkt.

Man har inte kunnat påvisa några nackdelar med att operera bort förstorade eller kroniskt infekterade halsmandlar. Efter operation föreligger ingen ökad risk för andra typer av halsinfektioner eller luftvägsinfektioner.

Tonsilla palatinas histologi

Då tonsillerna är belägna i munhåla och nasopharynx täcks de av ett epitel, vilket är dess kännetecken. Epitelet är oförhornat flerskiktat plattepitel som invagineras och bildar kryptor. Den lymfoida vävnaden består av många lymffolliklar och epitelet kan vara infiltrerat av lymfocyter.