Från Rilpedia

Halmhatt är en hatt flätad av halm. Halmhatten är något av en symbol för sommar, landet och ledighet, trots att det numera inte är så vanligt att bära denna typ av huvudbonad.

Under mitten av 1800-talet blev halmhatten en populär huvudbonad för både män och kvinnor i Europa. Till en början importerade Sverige sina hattar från Schweiz, England och Italien och till och med från bortre Asien, men snart började de tillverkas även i Sverige.

Störst framgång hade byn Ärtemark i Dalsland, där invånarna ända fram till 1930-talet hade tillverkningen som en viktig biinkomst. Under höst- och vindermånaderna fanns tid över till att fläta råghalm. Runt om i hemmen producerades flätorna som pressades och rullades ihop i packar. Alla i familjen hjälptes åt med tillverkningen. En del hattar färdigställdes helt för hand i hemmen, men vanligare var att det skedde i de s k presshusen, där flätorna syddes ihop maskinellt, doppades i limbad och pressades över varma formar av täljsten. ”Ärtingehatten” blev efter hand ett begrepp. Distributionen skedde ofta via ”hattknallarna” som fyllde sina kärror med halmhattar och gav sig iväg på långa vandringar.

En bidragande orsak till de billiga halmhattarnas popularitet var att de skyddade så bra mot solens strålar. På den här tiden signalerade nämligen en solbränd hy underklass.