Från Rilpedia

HPLC (engelska high-performance liquid chromatography eller tidigare high pressure liquid chromatography) eller högupplösande vätskekromatografi är en separationsmetod för kemiska föreningar som använder sig av ett tvåfas-system. Föreningarna separeras av en kolonn som innehåller en stationär fas med olika polaritet. De vanligaste stationära faserna är kiselkorn, kiselkorn täckta med kolkedjor med 8 eller 18 kolatomer. Kolonnen är vanligen en ståltub som är mellan 10 mm och 500 mm lång (längre finns) och har en innerdiameter på några millimeter, kolonnen innehåller den stationära fasen, vilken hålls kvar i kolonnen av ett filter i varje ände.

Separationen sker genom att föreningarna absorberas eller adsorberas till den stationära fasen och på så vis inte följer med den mobila fasen ut ur kolonnen. Om föreningarna har olika polaritet kommer föreningarna att retarderas olika mycket på kolonnen och en separation fås av föreningarna. Innehållet i det som kommer ut ur kolonnen mäts med en detektor, vanligtvis en UV-detektor.