Från Rilpedia

Hålkamera (även kallad nålhålskamera) är den enklaste formen av en kamera, utan lins.

Hålkameran består i sin enklaste form av en låda med en liten öppning på ena sidan. Fenomenet som kameran bygger på kan upplevas i ett mörkt rum där ett ljusinsläpp sker endast genom dörrens nyckelhål. En upp- och nedvänd bild skapas då på motsatta väggen.

Bilden blir ljussvag och inte särskilt skarp. Denna form av camera obscura uppfanns 1540 av Erasmus Reinhold i Nürnberg, som därmed kunde iaktta en solförmörkelse.

Senare kunde ljusstarkare bilder skapas genom att man gjorde öppningen större och satte in en bikonvex lins. Denna (högst väsentliga) förbättring beskrevs 1558 av Giambattista della Porta i hans Magia naturalis. Detta var urtypen för den moderna kameran. Genom att sätta en ljuskänslig emulsion på "väggen" och sedan genom kemisk behandling fixera bilden som hade skapats genom fotokemiska reaktioner i emulsionen var principen för fotografering uppfunnen.

Egenskaper

Den lilla diametern hos hålet ger en liten relativ öppning (ljusstyrka), ofta 1:400 - 1:200. Därför blir exponeringstiden hundratals gånger större än vid användning av moderna kameraobjektiv.

Hålets obetydliga storlek gör också att de vanliga avbildningsfelen i optiska linser inte uppstår, i liknelse med en lins kan sägas att endast centrala strålar skapar bilden. Djupskärpan blir därför oändlig. Bildens kvalitet försämras dock av diffraktionsfenomen som uppstår i själva passagen genom det lilla nålhålet. Bilden upplevs därför som diffus, men med djupskärpa i hela bilden.

Användningsområde

Ett speciellt användningsområde där kamerans egenskaper tidigare kommit till utnyttjande är fotografering av till exempel stadsmodeller, där bildvinklar väljs genom att kameran placeras i modellen och med sina bilder på så sätt kan skapa upplevelsen av en redan byggd miljö. Motsvarande bilder skapas numera enklare genom bildbehandling i dator.

Källor

http://runeberg.org/nfbd/0579.html