Gustaf Peyron
Från Rilpedia
Gustaf Abraham Peyron, född 17 juli 1783 i Petersburg, död 29 februari 1852, var en svensk friherre, militär och politiker - bland annat krigsminister 1844-1848. Han var far till Gustaf Peyron d.y.
Peyron blev 1797 fänrik vid Svenska gardet, deltog 1807 i kriget i Pommern och utnämndes samma år till stabsadjutant hos konungen och kapten. Han förordnades 1813 till chef de bureau vid nordarméns i Tyskland generalstab, var i denna egenskap med vid Grossbeeren, Dennewitz och Leipzig, gjorde såsom överste 1814 års fälttåg i Brabant, Holstein och Norge samt blev 1818 chef för Jämtlands regemente, 1821 för Livbeväringsregementet och 1823 för Västmanlands regemente, blev 1824 landshövding i Södermanlands län, 1833 generalbefälhafvare i 6:e militärdistriktet, 1837 t. f. öfverpostdirektör och 1838 t. f. president i Krigskollegium samt kallades 18 maj 1844 till statsråd och chef för Lantförsvarsdepartementet.
Vid sitt utträde ur konseljen, 1848, övertog han generalbefälet i 2:a militärdistriktet och förde det till sin död. 1825 erhöll han adlig och 1841 friherrlig värdighet, blev 1815 ledamot av Krigsvetenskapsakademien. 1841 kreerades han till filosofie doktor i Jena.
- Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 (Not).