Grundvatten
Från Rilpedia
Grundvatten kallas det vatten som utgör den underjordiska delen av vattnets kretslopp i naturen.
Det bildas genom att ytvatten mycket sakta tränger ner igenom marken (infiltration) och sjunker sen neråt (perkolation). När vattnet når en ogenomtränglig yta (akvifug), exempelvis en sprickfri berghäll av någon kristallin bergart, så magasineras vattnet och fyller ut de hålrum som finns i de lösa jordlagren ovan. Grundvattenytans läge har stor betydelse när man ska gräva brunnar, bygga tunnlar och bergförvar, i jordbruk och i den allmänna samhällsplaneringen. För dricksvattenförsörjning till städer och andra samhällen försöker man så långt som möjligt använda grundvatten. Grundvattenreservoarerna i Sverige finns framförallt i våra rullstensåsar. Grundvattnet kan vara några veckor eller flera tusen år gammalt beroende på akviferernas uppbyggnad och mäktighet.
Innehåll |
Zoner och terminologi
När man pratar om grundvatten delas jorden oftast in i zoner enligt följande; rotzonen (ifrån markytan ner till det djup där växternas rötter slutar), sjunkvattenzonen, kapillärvattenzonen (sträcker sig ifrån grundvattenytan upp till vattnets högsta kapillära stigning i det omgivande materialet).
Själva grundvattenytan är naturligtvis inte lika tydlig som den fria vattenytan på till exempel en sjö utan man brukar istället prata om en omättad samt en mättad grundvattenzon. Dessutom bör tilläggas att grundvattenytan väldigt sällan är en horisontell yta.
Kapillärvattenzonen är i grovt grus minimal, ibland bara några centimeter, medan i till exempel finmo kan kapillärvattenzonen vara flera meter hög. I kapillärvattenzonen råder generellt ett undertryck om man jämför med atmosfärstrycket.
Grundvatten eller markvatten
Strikt sett är grundvatten det vatten i marken som har en positiv tryckpotential. Så fort grundvattnet sätts under tension och får en negativ tryckpotential, övergår det till markvatten. Grundvattenytan har per definition tryckpotentialen 0 och utgör själva gränsen mellan markvattnet och grundvattnet.
Historia
1888 påvisade C Fränkel att grundvattnet är bakteriefritt, även när ytan ligger endast några meter under jordytan. Förklaringen är att regnet tränger ned i jorden så oerhört långsamt att alla föroreningar filtreras bort i de översta jordlagren. Grundvattensströmningen är också mycket långsam och går endast några meter framåt per dygn.
