Grammatik
Från Rilpedia
- Denna artikel behandlar det språkvetenskapliga begreppet grammatik; för det matematiska eller datavetenskapliga begreppet, se formell grammatik.
| Språkvetenskapliga discipliner |
|---|
| Dialektologi |
| Fonetik |
| Fonologi |
| Grammatik |
| Historisk lingvistik |
| Lexikologi |
| Morfologi |
| Ortografi |
| Pragmatik |
| Semantik |
| Semiotik |
| Språkfilosofi |
| Språksociologi |
| Språktypologi |
| Retorik |
Grammatik är det regelsystem som beskriver hur orddelar kombineras för att bilda ord och dessa i sin tur kombineras för att skapa förståeliga satser och meningar. Ordet används dels om det underliggande regelsystem som varje talare av ett givet språk omedvetet eller medvetet lärt in, dels om den gren av språkvetenskapen som studerar hur sådana regelsystem är uppbyggda och slutligen om beskrivningar av sådana regelsystem nedskrivna i till exempel en bok.[1]
Man skiljer på deskriptiv och preskriptiv grammatik, den deskriptiva syftar till att beskriva den språkliga verkligheten och den preskriptiva ger rekommendationer för hur man ska bruka språket.
Grammatik inom traditionell språkvetenskap
Med grammatik menas reglerna för hur ord (lexem) böjs och sätts samman i satser och meningar. Grammatiken indelas i morfologi (formlära) och syntax (satslära). En del av morfologin, ordbildningsläran, behandlas dock oftast inte inom ramen för traditionell grammatik. Även regler för hur ljud kombineras (fonotax) och hur satser kombineras till texter faller utanför grammatiken. Grammatik är en del av lingvistiken, språklära i vidare bemärkelse.
Den grammatiska vetenskapen lägger fram olika regler för hur ett språk ser ut (särspråklig grammatik) och teorier om hur grammatiska system fungerar (allmän grammatik).
Det inre regelsystemet
Studiet av det inre regelsystemet sträcker sig vidare än inom traditionell grammatik; alla aspekter av hur språket bildas omfattas: fonetik, fonologi, morfologi, syntax, semantik och pragmatik.
Startskottet för det vetenskapliga studiet av den inre grammatiken var när Noam Chomsky 1957 lade fram tankar som blev grunden för studiet av generativ grammatik.
Den grundläggande grammatiken (språkets bas) lär sig barn snabbt och tidigt. Chomsky antog därför att grammatikens utformning beror på hjärnans uppbyggnad och kapacitet. Man försöker genom att undersöka fenomen som förekommer i alla språk för att få reda på vad i språket som är specifikt för arten människa. Ett annat sätt att studera vad som är specifikt för människans språkförmåga är att studera grupper av regler som verkar hänga samman (knippen). [1]
