Indiens flygvapen
Från Rilpedia
Indiens flygvapen (भारतीय वायु सेना : Bharatiya Vayu Sena : Indian Air Force : Indiska flygvapnet) är den del av Indiens försvarsmakt som främst är inriktad på luftstrid samt på att säkra det indiska luftrummet. Indiens flygvapen skapades den 8 oktober 1932 under namnet Indian Air Force (Indiska flygvapnet) men 1945 ändrades namnet till Royal Indian Air Force (Kungliga Indiska Flygvapnet) som en gest av uppskattning för IAF:s insatser under andra världskriget. 1950 togs ordet Royal bort efter det att Indien blivit en självständig republik. Indiens flygvapen är till storleken världens fjärde största.
Innehåll |
Historia
Formering och första piloter
Indiens flygvapen etablerades den 8 oktober 1932 och den första skvadronen (No. 1 squadron) såg dagens ljus den 1 april 1933. Indiens flygvapen bestod till början av fem indiska piloter, en officer från det kungliga flygvapnet och fyra dubbelvingade flygplan av typen Westland Wapiti.
De fem första officererna som ingick i Indiens flygvapen var Harish Chandra Sircar, Subroto Mukerjee, Bhupendra Singh, Aizad Baksh Awan and Amarjeet Singh. En sjätte officer, S N Tandon fick inte anställning eftersom han var för kort. Alla fem blev piloter och officerer 1932 på RAF Cranwell. Subroto Mukerjee blev senare det Indiska flygvapnets första Chief of the Air Staff. Andra kända officerare som fick sin träning innan andra världskrigets utrbrott inkluderar Aspy Engineer, K K Majumdar, Narendra, Daljit Singh, Henry Runganadhan, R H D Singh, Baba Mehar Singh, S N Goyal, Prithpal Singh och Arjan Singh.
Andra världskriget (1939-1945)
Indiens flygvapen spelade en avgörande roll i att blockera den Japanska arméns frammarsch genom Burma under andra världskriget, där det Indiska flygvapnets första anfall var mot den Japanska militärbasen i Arakan. Indiens flygvapen genomförde även anfall mot Mae Hong Son, Chiang Mai and Chiang Rai i norra Thailand. Under kriget genomgick det Indiska flygvapnet en stor expansion, och nya flygplan som Vultee Vengeance, Hawker Hurricane and Westland Lysander tillkom.
Kung George VI ändrade namnet till det Kungliga Indiska flygvapnet 1945 för att visa uppskattning för det Indiska flygvapnets insatser under kriget. 1950 ändrades namnet tillbaka till det Indiska flygvapnet sedan Indien utropat sig som en självständig republik.
Grader inom Indiens flygvapen
Den högsta graden i det indiska flygvapnet är Marshal of the Indian Air Force vilket endast efter exeptionell tjänstgöring tilldelas av Indiens president. (Motsvarande Field Marshall i den Indiska armén). MIAF Arjan Singh är den enda officer som har uppnått denna grad. Högste chefen för Indiens flygvapen är Chief of the Air Staff.
Officer
De olika graderna inom det Indiska flygvapnet är listade nedan i fallande ordning:
- Marshal of the Air Force
- Air Chief Marshal
- Air Marshal
- Air Vice Marshal
- Air Commodore
- Group Captain
- Wing Commander
- Squadron Leader
- Flight Lieutenant
- Flying Officer
Medlemmar i flygvapnet
Under dess bildande har gradstrukturen bland medlemmarna i flygvapnet varit basserat på brittisk modell. Under åren har gradstrukturen fått signifikanta förändringar.
- Master Warrant Officer
- Warrant Officer
- Junior Warrant Officer
- Sergeant
- Corporal
- Leading Aircraftman
- Aircraftsman
Se även
Källor
- Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia
Externa länkar
- Officiell webbplats för Indiens flygvapen
- Webbplats om Indiens flygvapen
- Artikel på Global Security om Indiens flygvapen
- Indiens flygvapen på india-defence.com
- Wikimedia Commons har media som rör Indiens flygvapen