Från Rilpedia

Grágás ("Grågåsen") är den vanliga benämningen på isländarnas lagbok under fristatens tid, d.v.s. från omkring 930, då Ulfljot (Ulfliótr) skall ha stiftat alltinget och infört de första för hela landet gällande lagarna, till fristatens undergång 1262-64, då Island kom under norsk överhöghet.

Lagbestämmelserna i Grágás är upptecknade i flera olika handskrifter, med olika anordning och även med något olika innehåll. Av dessa handskrifter är två membraner de fullständigaste och att anse som huvudkodexar för lagbokens text; den ena är Codex regius, den s.k. Konungsbók (Konungsboken), förvarad i Det Kongelige Bibliotek i Köpenhamn och den andra är en Codex arnamagnæanus, vanligen kallad Staðarhólsbók (Stadarholsboken), förvarad på Köpenhamns universitets bibliotek. Dessa bägge handskrifter är tämligen olikartade med avseende på texten, särskilt därigenom, att Konungsboken emellan de olika lagbalkarna inskjuter en mängd bestämmelser av växlande innehåll. Men oaktat dessa olikheter finns det i det stora hela en överensstämmelse mellan de nämnda handskrifterna, så att de såväl till innehåll som framställningssätt kan sägas harmoniera. De är inte olika upplagor av en och samma lagbok, utan utgör inbördes självständiga samlararbeten, men de grundas på samma källor, och överensstämmelsen dem emellan har därför blivit i allt det väsentliga bevarad.

Grågåsen är inte någon av vederbörande myndighet stadfäst kodifikation av lagstadganden. Visserligen blev efter alltingets beslut fristatens lagar under vintern 1117-18 upptecknade i den s.k. Hafliðaskrá, men ingen av Grågåsens redaktioner kan anses vara identisk med nämnda uppteckning. Både Konungsboken och Stadarholsboken är på privat väg åstadkomna samlingar av de på alltinget antagna lagarna och ha sannolikt tillkommit på initiativ av några lagsagomän. Dessa skulle, som bekant är, på alltinget, var och en under sin tjänstetid, d.v.s. inom tre år, föredra alla gällande lagbestämmelser; och ehuru det var maktpåliggande, att deras föredrag så ordagrant som möjligt överensstämde med den formulering, som lagarna hade erhållit på alltinget, måste dock en viss frihet antas ha medgivits lagsagomännen med hänseende både till själva ordalagen och till den ordning, i vilken lagsamlingens olika balkar föredrogs för tingsmenigheten. Därigenom förklaras även möjligheten av, att den enskilde samlarens individualitet har kunnat ge sin prägel även på skrifter med ett sådant innehåll som Grågåsens, där materialet dock är detsamma i de olika redaktionerna.

Mot den av framstående forskare stödda uppfattningen, att Grågåsen skulle innehålla inte endast allmänna lagbestämmelser, utan även enskilda uppteckningar om prejudikat och praxis vid domstolarna, har lagbokens utgivare, Vilhjálmur Finsen, uppställt den på goda skäl grundade åsikten, att innehållet verkligen utgörs av vederbörligen antagna lagar och att lagstiftningsverksamheten på Island under fristatens tid var så stor, att det icke var rum för någon rättsutveckling på annat sätt, vare sig genom utbildning av sedvanerätten eller genom domstolarnas praxis.

Konungsboken kan dateras till åren 1258-62 och av Stadarholsboken till åren 1262-71. Liksom Grågåsen till omfånget övergår alla andra nordiska lagböcker från medeltiden, är den även den främsta bland dem med hänsyn till stil, systematisk anordning, fullständighet och skarpsinne i definitioner. I sådant avseende kan Grågåsen sägas vara likvärdig med den berömda romerska rätten och är ett av den nordiska kulturens märkligaste alster.

Namnet Grågås kom inte till användning förrän i slutet av 1500- eller början av 1600-talet, då man antog, att lagsamlingen hade sitt upphov från en av norske kungen Magnus den gode utgiven, på detta sätt benämnd lagbok, vars tillvaro dock är mycket problematisk. Benämningen skulle ha uppkommit antingen därav, att handskriften till den norska lagboken varit bunden i gåsskinn eller nedskriven med gåsfjäder, eller enligt en annan teori, namnet varit en symbolisk beteckning av lagens höga ålder. Numera bör namnet bibehållas, sedan det vunnit fyrahundraårig hävd och inte kan orsaka missförstånd.

Konungsboken är utgiven 1852 och Stadarholsboken 1879, bägge av Vilhjálmur Finsen.

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 ^(Not).

Litteratur

• Byock, Jesse L., Medieval Iceland: Society, Sagas, and Power, University of California Press, Berkely, CA 1990
• Finsen, Vilhjálmur, ed. Grágás: Islændernes lovbog i fristatens tid. Copenhagen: Berling, 1852. Odense: Odense universitetsforlag, 1974.
• Gjerset, Knut, History of Iceland, The MacMillan Company, NY 1924
• Laws of Early Iceland: Grágás. The Codex Regius of Grágás with Material from Other Manuscripts, vol. I, trans. by Andrew Dennis, Peter Foote, Richard Perkins. Winnipeg: U of Manitoba P, 1980.
• Laxness, Einar, Íslandssaga, vol. 1, Bókaútgáfa Menningarsjóds og Þjódvinafélagsins, Reykjavik 1974

Externa länkar

• Konungsbók (pdf, 17.75 MB)