Global Maritime Distress and Safety System
Från Rilpedia
Global maritime distress and safety system, GMDSS, är ett regelverk för nödsignalering från fartyg och fastställdes av SOLAS 1974. Haven delas upp i fyra områden, A1, A2, A3, A4, som kräver olika utrustning och kompetens.
Innehåll |
Områden
A1
Definition av A1-området enligt GMDSS-reglerna: Område i vilket man kan nå kustradiostation med VHF utrustad med DSC. Detta är upp till 40 nautiska mil. Har kustradiostationen inte DSC så kan inte området räknas som A1. Föreskriven utrustning för detta område är: VHF med DSC, Navtex, EPIRB, SART och för båtar som går i passagerartrafik två bärbara VHF:er där en kan sända och ta emot på frekvenserna 121.5 mhz och 123.1 mhz vilket är det civila flygets nödfrekvenser.
A2
Definition av A2-området: Område utanför A1 där man kan nå en kustradiostation med MF-radio utrustad med DSC. Detta kan vara upp till 400 nautiska mil och har samma utrustningskrav som för A1 med tillägget MF/DSC.
A3
A3-området ligger utanför A1 och A2 och sträcker sig upp till 76 grader norr respektive 76 grader syd. Detta område kräver att man ska ha GMDSS-godkänd satellitutrustning ombord. Man ska även ha en HF-radio med DSC och givetvis allt ombord som krävs av A1 och A2.
A4
A4-området ligger utanför A1, A2 och A3 och upptas till största delen av polarområden.
Komponenter
DSC (Digital Selective Calling)
DSC-systemet bygger på att alla stationer (fartyg som kuststationer) har fått ett MMSI-nummer (Maritime Mobile Service Identity) som är unikt. Man kan skicka information direkt till en enda enhet, enheter inom ett geografiskt område, alla enheter eller till vissa grupper av enheter. På VHF använder man kanal 70 för att sända och ta emot den digitala informationen. MF använder 2187.5 khz. HF-frekvenserna är: 4207.5 khz, 6312.0 khz, 8414.5 khz, 125777.0 khz, 16804.5 khz. För att ett fartyg ska vara godkänt enligt GMDSS måste man ha en separat antenn och mottagare för DSC-signalerna.
EPIRB (Emergency Position Indicating Radio Beacon)
Det finns tre typer av EPIRB:er som är godkända enligt GMDSS. COSPAS/SARSAT-epirb, COSPAS/SARSAT-epirb med inbyggd GPS och VHF-epirb.
COSPAS/SARSAT (Cosmicheskaya Sistyema Poiska Avariynych Sudov/Search And Rescue Satellite Aided Tracking) systemet består av 4 polära satelliter som lyssnar på 406 mhz. Det finns även ett par geostationära satelliter som tar emot en positionssignal från EPIRB:er med inbyggd GPS. Dessa kan även ta emot signal från vanliga EPIRB:er. När en COSPAS/SARSAT-satellit tar emot ett nödmeddelande så lyssnar den på vilken frekvens den fick det på och använder dopplereffekten för att lokalisera EPIRB:en som sänder. Denna data från mätningarna skickas ner till en LUT-station dom räknar fram var den nödställde är. Denna data skickas i sin tur till ett MCC och därifrån till ett MRC.
VHF-EPIRB systemet finns inte än eftersom det inte finns någon tillverkare som bygger sådana.
En EPIRB ska sända på två frekvenser. 406 mhz till satelliter och den ska även sända på 121.5 mhz för att man ska kunna pejla in den från flygplan och andra fartyg. En GMDSS-godkänd EPIRB ska sitta så att den har fri sikt uppåt och inte kan fasta i någonting ovanför den. Den aktiveras när den lossnar från sin hållare när skeppet har sjunkit en meter under ytan och börjar sända ut fartygets MMSI-nummer. Detta sänder den i 0.44 sekunder på 406 mhz och så sänder den en ton på 121.5 mhz i 50 sekunder. Detta fortsätter den med i 48 timmar.
SART(Search And Rescue Transponder)
SART är en radartransponder som är avsedd för personligt bruk. Den lyssnar på den frekvens som de tre centimeters marinradar-stationerna använder. Kraven för dessa är att de på 1 meters höjd över vattenytan ska kunna "triggas" av en radar på 15 m höjd 5 nautiska mil bort. De flesta yrkesfartyg har sina antenner högre upp än 15 m. Den ska även kunna "triggas" av en luftburen radar (ungefär 1 000 m upp) på 40 nautiska mils avstånd. Batterikapaciteten ska vara 96 timmar i standbyläge och den ska kunna sända i 8 timmar. SARTen ska sitta vid dörren på bryggan och man ska ta med sig den i livbåten när man går i. Vem som är ansvarig för detta är olika från fartyg till fartyg men det är ofta ett av befälen som har ansvaret.
NAVTEX
En apparat för textmeddelande med väderprognoser.
VHF-radio
Bärbara radiosystem för lokal kommunikation.
INMARSAT
Satellitkommunikation för sjöfarten.
