Från Rilpedia

En glav eller glefe är ett stångvapen bestående av ett eneggat svärds- eller dolkblad fäst i änden av en stång. Ordet kommer via tyskan ifrån det fornfranska glaive (lans eller spjut), vilket i sin tur kommer ifrån det latinska gladius (svärd). Redan under antiken omtalas att germanerna fäste sina eneggade svärd (saxar) på stänger för att öka deras räckvidd. Ett liknande vapen är även den japanska naginatan, även om glaven liksom en yxa eller ett spjut fästs vid pålen genom en holk, medan naginatan liksom ett svärd eller en dolk fästs vid densamma genom en tånge.

Glaven var liksom skäggyxan/bardischen ett hugg- snarare än ett stötvapen. Flera vapen som utvecklats ur glaven, såsom faucharden och guisarmen, har även försett klingan med en krok eller dylikt (kallad parerhake eller klingfångare) för att kunna haka fast i motståndarens vapen och därigenom avvärja och/eller blotta honom.

Ordet glav har även använts poetiskt som ett ord för blankvapen i allmänhet.