Giuseppe Tomasi di Lampedusa
Från Rilpedia
Giuseppe Tomasi, född 23 december 1896 i Palermo, död 23 juli 1957 i Rom, var den elfte fursten av Lampedusa och hertig av Palma samt författare.
Innehåll |
Biografi
Giuseppe Tomasi var till furst Giulio Maria Tomasi di Lampedusa och furstinnan Beatrice Mastrogiovanni Tasca é Filangeri di Cutó. Giuseppe Tomasi var kusin till poeten Lucio Piccolo och Fulco Santostefano della Cerda, hertig av Verdura (1898-1978, smyckekonstnär och juvelerare). Giuseppe Tomasi vigdes i Riga den 24 augusti 1932 med baronessan Alessandra ”Licy” von Wolff-Stomersee (född 27 november 1894 i Nice, död i Palermo 22 juni 1982), dotter till den tysk-baltiske baron Boris von Wolff-Stomersee och den italienska sångerskan Alice Barbi.
Författarskap
 |
Denna artikel eller stycke har ansetts innehålla text med låg reell substans. Förbättra gärna texten. Se diskussionssidan för mer information. |
|
|
Denna artikel tycks innehålla privatforskning eller ostyrkta påståenden och slutsatser. Se diskussionssidan, eller historiken, för mer information. Rätta gärna tveksamheter. |
Lampedusa har skrivit romanen Leoparden (Il Gattopardo) vilken utgavs postumt 1959 och som senare filmades av Luchino Visconti. Postumt har också hans föreläsningar över Stendhal utgivits, liksom de tre noveller som tillsammans med ett självbiografiskt fragmentet ingår i boken Sirenen och andra berättelser.
I sina föreläsningar över Stendhal (Lezioni su Stendhal) påtalar Lampedusa att ”Stendhals två främsta verk äger dessutom ett ytterligare karaktärsdrag: deras mångsidighet, det vill säga att det är möjligt att betrakta dem ur olika vinklar, något som är stor litteraturs kännemärke, ordnat så att det ger vida och olika perspektiv beroende på varifrån man observerar verket.”
Glädjen och lagen
I novellen Glädjen och lagen, som ingår i novellsamlingen Sirenen och andra berättelser, berättas historien om Girolamo, bokhållare till yrket, som är på väg hem till familjen, jublande lycklig över sin julgratifikation och en stor kaka, som han fått i egenskap av den mest förtjänte av de anställda. Han uthärdar bussresans trängsel och irriterade stämning och reflekterar över allt hans nyvunna rikedom och självkänsla kan ge familjen.
När han kommer hem så föreslår hustrun, Maria, att kakan ska skickas till en advokat som en gång hjälpt familjen. Mannen protesterar förgäves mot den viljestarkare hustruns argument, tacksamheten mot överheten går före allt annat. Kakan skickas med bud till advokaten, mannen köper en mindre till familjen och en tredje, vars bitar han delar ut till arbetskamraterna för att få dem att tro att de är resterna av den stora, ursprungliga kakan.
Hur kunde Lampedusa skildra med inlevelse en Girolamo och en Maria? Och varför valde han just detta motiv och denna miljö? Läser man in författarbiografin så kan man se en outsider, med tydlig blick för samhällets utveckling, klasskillnader och socialhistoria. Dessutom intog han tidigt en kritisk inställning till fascismen. Det är således ingen slump att den tid och det samhälle som verket tillkommit i så tydligt speglas i texten. Lampedusa var en skarp iakttagare av sin samtid, och kunde sin historia och kände sitt Italien.
Huvudpersonen i Leoparden, fursten av Salina, inser att de uråldriga aristokratiska livsformer han förkroppsligar är dödsdömda i det nya Italien som skapas under 1860-talet. Han observerar och inser att det inte går att göra motstånd. På så sätt skiljer sig fursten i Leoparden inte från knegaren Girolamo. Den alienerade löneslaven i lökosets trånga förortslägenhet är lika mycket fånge i sin egen klass och historiska process som den reslige palatsleoparden.
Det liberala enade Italien, som fursten såg växa fram, dog under fascismen för att återuppstå, stympat och fånget i det förgångna, under den efterkrigstid som Girolamo förgäves försöker överleva som en människa som på egna meriter skapat sig en ny tillvaro.
Glädjen över denna möjliga nystart omöjliggörs, eller snarare tillintetgörs, dock av traditionen, som hustrun Maria representerar, och klientsystemets till synes eviga, medvetna eller omedvetna, profitörer som advokat Risma.
Lampedusa ville kanske, från andra sidan graven, säga oss att allt har förändrats i Italien, och ingenting har förändrats. Det må gälla klasstänkande, könsroller och det för den fria demokratiska samhällsutvecklingen så hämmande klientsystemet.
Bibliografi
- Giuseppe Tomasi di Lampedusa, Leoparden, Stockholm 1960
- Giuseppe Tomasi di Lampedusa, Sirenen och andra berättelser, Stockholm 1960
Litteratur
- David Gilmour, The last leopard: a life of Giuseppe Tomasi di Lampedusa, London 1988
- Nunzio Zago, Giuseppe Tomasi di Lampedusa, Marina di Patti 1987
