Från Rilpedia

Gerard Dou eller Gerrit Dou, född 7 april 1613 i Leiden, död 9 februari 1675 i Leiden, var en nederländsk genremålare.

Dou var lärjunge till sin far, glasmålaren Douwe Jansz., Bartholomeus Dolendo, glasmålaren Pieter Couwenhorn och 1628-1631 hos Rembrandt, vars typer och modeller återfinnas i D:s tidigare arbeten och vars då ännu mycket soignerade målningssätt och behandling av ljusdunklet D. upptog och sedan konsekvent utbildade, utan att taga intryck av mästarens efter överflyttningen till Amsterdam alltmer utvecklade och bredare målningssätt. Dou fortfor, oberörd av detta, hela livet igenom att med spetsig pensel och det mest miniatyrartade målningssätt, men på samma gång i en underbart vacker guldton och rembrandtsk färgglöd, i såväl porträtt som genrestycken troget, men nyktert, med ett aldrig svikande tålamod, återge verkligheten, med samma intresse avbildande de obetydligaste accessoarer som människan.

Såväl i sina många självporträtt som i andra figurframställningar placerade han gärna modellen i en nedtill av (från François Duquesnois lånade) reliefer smyckad fönsteröppning, som framställde den avbildade personen i fullt dagsljus, medan bakgrunden, interiören, insveptes i ljusdunkel.

I några av sina tavlor, såsom den tyvärr genom misslyckad restaurering mycket förstörda Den vattusiktiga (i Louvren), Läkaren med uringlaset (i Wien), Tandläkaren (i München), Aftonskolan (i Amsterdam) och Dou spelande fiol (i Dresden), har han, trots det ängsligt minutiösa utförandet, åstadkommit i sitt slag oupphunna mästerverk, under det att han i andra, utan tvivel under lupp utpenslade finmålningar, såsom Magdalena (i Nationalmuseum), verkar nykter, kall och banal.

Han var emellertid ända till sin död den högt ansedde chefen för de holländske kabinettsmålarnas ("finmålarnas") icke blott i Holland, utan även vid de tyska furstehoven högt skattade konstnärskrets och lärare åt Godfried Schalcken, Gabriel Metsu, Frans van Mieris d.ä., Pieter van Slingeland, Jan van Staveren, Quiringh van Brekelenkam, Domenicus van Tol, Arie de Vois, Bartholomeus Maton, m. fl. och utvecklade, trots sitt tidsödande finmåleri, en förvånande produktivitet, som gör, att han är representerad i de flesta museer och i somliga med en hel rad arbeten.

I Sverige finns utom nyssnämnda tavla blott ett litet vackert miniatyrporträtt av en ung dam (i Nationalmuseum) och Gosse, blåsande såpbubblor (i Sparreska samlingen på Kronovall). Drottning Kristina ägde emellertid på sin tid i Stockholm den troligen utsöktaste Dou-samling, som någonsin funnits, nämligen flera av hans bästa, nu i England och på kontinenten spridda stycken. Hon hade fått eller köpt dem av Dous mecenat, svenske residenten Pieter Spiering-Silvercroon i Haag, men återsände dem till dennes dödsbo före sin avresa till utlandet.

Litteratur

• W. Martin, Het leven en de verken van Gerrit Dou (1901).
• O. Granberg, Konsthistoriska studier och anteckningar (1895).
• R. Baer, Gerrit Dou 1613-1675, Yale University Press, New Haven 2000.

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 ^(Not).