Från Rilpedia

Georgij Zjukov
1 december 1896-18 juni 1974
300 px Georgij Zjukov som general 1940.
Födelseort	Strelkovka i Kaluga oblast
Dödsort	Moskva
Tjänstetid	1915-1957
Grad	marskalk
Befäl	1:a ukrainska fronten
Slag/Krig	första världskriget ryska inbördeskriget andra världskriget
Utmärkelser	4×Sovjetunionens hjälte

Georgij Konstantinovitj Zjukov (ryska: Георгий Константинович Жуков), född 1 december (19 november enligt g.s.) 1896 i Strelkovka i Kaluga oblast, död 18 juni 1974 i Moskva, var en sovjetisk militär, armégeneral och marskalk av Sovjetunionen 1943. Han är allmänt ansedd som Sovjetunionens främste strateg under andra världskriget.^{[källa behövs]}

Zjukov kom från bondebakgrund och kallades in i den tsarryska armén 1915 under första världskriget, där han tjänstgjorde som kavallerist. Zjukov dekorerades för tapperhet i strid och blev befordrad till underofficer. Zjukov anslöt sig till bolsjevikerna efter oktoberrevolutionen 1917 och deltog i det ryska inbördeskriget 1918-21.

År 1923 blev Zjukov regementschef och 1930 brigadchef. Han undgick avrättning eller avsked i samband med Stalins utrensningar av officerskåren 1937-38.

Han ledde förband ur Röda armén under slaget vid Chalchin-Gol mot Japan i augusti 1939 samt hade en mycket framträdande roll i de viktigaste slagen mot tyskarna under kriget på östfronten 1941-45, bland annat under slaget vid Stalingrad 1942-43 och vid Leningrad och Moskva 1941. Han planerade och ledde flera av Röda arméns operationer 1943-45. Tillsammans med marskalk Ivan Konev ledde han de strider som ledde till att Berlin intogs 1945.

Zjukov skrev memoarerna Minnen och reflektioner (två delar) efter kriget, vilka främst belyser hans insatser under andra världskriget. Boken skrevs efter Stalins död och finns översatt till svenska.

Zjukov fick utmärkelsen Sovjetunionens hjälte fyra gånger. Efter kriget hamnade han emellertid i onåd hos Josef Stalin men togs till nåder igen efter att Nikita Chrusjtjov kommit till makten efter Stalins död 1953. År 1955 blev han försvarsminister men tvingades avgå två år senare.

Han har efter Sovjetunionens fall hedrats med en ryttarstaty på Manegeplatsen i Moskva.

Företrädare: Nikolaj Bulganin

Sovjets försvarsminister 1955–1957

Efterträdare: Rodion Malinovskij