George Fitzroy
Från Rilpedia
George FitzRoy, 1:e hertig av Northumberland, född 28 december 1665 på Merton College, Oxford, död 28 juni 1716 i Epsom, var illegitim son till Karl II av England och Barbara Villiers.
Innehåll |
Barndom
Han var den tredje och yngsta av Karl II:s illegitima söner. 1 oktober 1674 blev han earl av Northumberland, baron av Pontefract (Yorkshire) och viscount Falmouth (Cornwall). 6 april 1683 blev han hertig av Northumberland.
Karriär
1682 anställdes han för hemlig tjänst i Venedig. Då han återvände till England 1684 blev han riddare av Strumpebandsorden. Samma sommar anmälde han sig som frivillig på den franska sidan under Belägringen av Luxemburg. 1687 anförde Northumberland 2nd Troop of Horse Guards. Ett år senare blev han lord of His Majesty's bedchamber. 1701 utsågs han till konnetabel på Windsor Castle och Lordlöjtnant av Surrey. 1712 blev han även Lordlöjtnant av Berkshire. 1703 efterträdde han earlen av Oxford som överste över Royal Regiment of Horse. Sju år senare 10 januari 1710, blev han Lieutenant-General. 7 april 1713 svors han in i Privy Council såväl som Chief Butler of England.
Äktenskap
I mars 1686 gifte sig Northumberland med Catherine Wheatley, dotter till Robert Wheatley av Bracknell i Berkshire. Catherine var änka efter Thomas Lucy från Charlecote Park, kapten i Royal Horse Guards. Kort efter bröllopet sägs det att försökte Northumberland och hans bror Henry FitzRoy, 1:e hertig av Grafton föra henne utomlands till ett engelskt kloster i Ghent, Belgien. Efter Catherines död 1714 gifte Northumberland om sig med Mary Dutton, syster till kapten Mark Dutton.
Död
Hertigen bodde på Frogmore House i Windsor i Berkshire, men dog plötsligt i Epsom 28 juni 1716. Han fick ingen legitim avkomma. Mary avled på Frogmore 1738.
Källa
- Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia
