Från Rilpedia

Georg Curtius, född 1820 i Lübeck, död 1885 i Hermsdorf vid Warmbrunn, tysk språkforskare.

Curtius blev, sedan han utgivit sin avhandling De nominum graecorum formatione, 1842 filosofie doktor i Berlin och beklädde sedermera lärarplatser i Dresden, Berlin, Prag, Kiel och slutligen Leipzig, där han sedan 1862 var professor i klassisk filologi.

Det var den jämförande språkforskningen och den klassiska filologin som Curtius ägnade sina forskningar, vilka i mer än ett avseende blev epokgörande. Hans huvudsyfte var att åstadkomma en förening mellan dessa båda vetenskapsgrenar, varigenom den jämförande språkforskningens resultat skulle komma filologin till godo. Sina åsikter i denna fråga framställde han i Die Sprachvergleichung in ihrem Verhältniss zur classischen Philologie (1845; 2:a uppl. 1848) samt i Philologie und Sprachwissenschaft (1862), och han tillämpade dem på ett lysande sätt i sina huvudarbeten: Grundzüge der griechischen Etymologie (1858-1862; 5:e uppl. 1879) och Das Verbum der griechischen Sprache (1873-76; 2:a uppl. 1877-80), genom vilka han lade en ny och fast grundval för den grekiska grammatiken och lexikografin. Genom sin efter samma principer utarbetade Griechische Schulgrammatik (1852; 24:e uppl. 1903), till vilken ansluter sig Erläuterungen zu meiner griechischen Schulgrammatik (3:e uppl. 1875), omskapade han det grekiska språkstudiet vid elementarläroverken.

I det lilla, men för sin tid viktiga arbetet Zur chronologie der indogermanischen sprachforschung (1867; 2:a uppl. 1873) sökte han bestämma den relativa åldern av de indoeuropeiska språkens äldsta grammatiska bildningar. Uppsatsen "Die Spaltung des A-lautes" (i Berichte der kön. Sächs. Gesellschaft der Wiss. för 1864) har varit av stor betydelse för utredningen av sistnämnda språks vokalsystem. Vidare är att märka Die Bildung der Tempora und Modi C, sprachvergleichend dargestellt (1846) samt de 1868-1878 i 10 band utgivna Studien zur griechischen und lateinischen grammatik, innehållande bidrag dels av honom själv, dels av hans vänner och lärjungar.

1878 grundade Curtius (tillsammans med Ludwig Lange, Otto Ribbeck och Hermann Lipsius) Leipziger studien zur classischen philologie. För övrigt utövade han även genom det av honom bildade och ledda "Grammatische Gesellschaft" i Leipzig ett synnerligen stort inflytande på språkstudierna därstädes och skapade omkring sig en hel skola av lärjungar.

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 ^(Not).