Drutten och Krokodilen
Från Rilpedia
Drutten och Krokodilen eller Drutten och Jena är i Sverige mest känd som en dockserie på SVT, som började sändas i Sveriges magasin den 1 september 1975, och fortsatte med 600-700 avsnitt. Sista avsnittet var ett specialinslag som sändes 1988.
Innehåll |
Ursprung
De två figurerna härstammade från Sovjetunionen. Där hette Drutten "Tjeburasjka" (Чебурашка) och Krokodilen "krokodil Gena" (крокодил Гена). De skapades av författaren Eduard Uspenskij i barnboken Krokodilen Jena och hans vänner som utkom 1966. Jena bodde i en djurpark och fick tanken att bygga ett Vänskapens hus, där alla ensamma djur kunde få bo. Strax mötte han Tjeburasjka, ett litet djur med dåligt självförtroende, av en art ingen någonsin hade sett förut. I sällskapet fanns också andra djur som kände sig utanför och en elak tant som hette Chapeau-claque. Barnboken blev mycket populär, kanske för att den innehöll en dold satir över sovjetsamhället, och gjordes strax om till både dockteater och dockfilm på tv, producerad av Soyuzmultfilm.
Ordet "Tjeburasjka" (Чебурашка) är en härledning från det ryska mycket ovanliga verbet "чебурахнуться" (falla med brak). I boken hittar en grönsakshandlare något i en låda full med apelsiner. Han tar upp det och försöker få det att stå upp, men det faller på grund av ömma ben efter den långa färden. Efter att ha försökt en andra gång säger han "-Ой, опять чебурахнулся!" (-Aj, du föll igen!), och därmed hade Tjeburasjka fått sitt namn; "något som faller".
Svensk version
Svenska tv-producenter, som på den tiden höll god uppsikt över barnfilmproduktionen i öststaterna, köpte två dockor från Sovjets tv och byggde upp ett eget programformat kring dem, Drutten och krokodilen i bokhyllan. De svenska rösterna gjordes av Agneta Bolme och Sten Carlberg. Carlberg skrev också musiken, sångtexterna och alla manus till den svenska versionen. Han byggde ganska lite på innehållet i de ryska böckerna och filmerna och odlade sin egen speciella humor - Drutten kan rimma på sitt namn eftersom hon är stockholmare: "En liten drutt blir lätt trutt", Gena heter Gena eftersom hans mormor, som ropade "kom genast" till honom, inte kunde uttala s och t[källa behövs]. Den ryska seriens grundtanke om kollektiv gemenskap och diskreta samhällssatir ersattes snarast av en mild satir över könsroller: den manlige besserwissern Gena försökte alltid undervisa den barnsliga, kvinnliga Drutten, som ändå till slut visade sig vara både klokare och modigare än han.
SVT har inga planer på att sända serien igen. De två dockorna lever numera ett stillsamt, tillbakadraget liv hemma hos Sten Carlbergs änka i Farsta.
Andra medier
Ett urval från de fyra lp-skivor som gjordes med Drutten och Gena har återutgivits på cd, med titeln Våran CD. En kortlivad serietidning, som byggde på fotomaterial från den sovjetiska tv-serien, gavs också ut i mitten av 1970-talet.
År 2005 utkom Eduard Uspenskijs bok för första gången på svenska, på det finlandssvenska bokförlaget Söderströms. Under hösten 2005 spelades den också som barnpjäs, med riktiga skådespelare, av Unga Teatern i Esbo, Finland. De sovjetiska dockfilmerna utgavs på svensk DVD i september 2005 av Pan Vision.
Kuriosa
Den ryske hockeystjärnan Nikolaj Drozdetskij (spelade bland annat Canada Cup, OS och VM) gick under smeknamnet Drutten i Sverige sedan hans namn visat sig vara svårt för kommentatorerna att uttala.[källa behövs]
