Från Rilpedia

Geatas (geater eller geatar; uttalas med en lång diftong "ēa" ^[1]) är ett fornengelskt namn på en nordisk folkgrupp. Ordet är belagt från 900-talet men kan ha använts långt tidigare. Geater spelar en stor roll i Beowulfkvädet och nämns även i den korta dikten Den Vittfarne.

Vilken folkgrupp som åsyftas är omstritt. Det beror på att Beowulf utspelar sig i en tid där de historiska källorna för Skandinavien är extremt få och spröda. Forskare har velat förlägga kvädets handling till diverse olika regioner. Den vanligaste tolkningen, och den som är förhärskande utomlands, är att geaterna motsvarar götarna. Språkhistoriskt sett är nämligen ordet geatas en fornengelsk motsvarighet till fornisländska gautar, vilket syftar på folket i Götaland^[2]. Beowulf är dock en mycket svag historisk källa och används i stort sett inte längre av professionella historiker.

Kvädet behandlar daner, svear och geater som skilda folk. Ändå har hjälten Beowulf av olika författare identifierats som dan^[3], jute och gute. Man har rentav föreslagit att Beowulf-poeten inte visste speciellt mycket om Norden utan diktade in antikens geter i sin historia^[4]. Geterna bodde i själva verket i Dakien vid Svarta havet och tycks ha upphört att existera som folkslag redan före romarnas invasion av området.

Innehåll 1 Hygelacs plundringståg 2 Strider med svearna 3 Geatiska kungar 4 Referenser 4.1 Noter 4.2 Webbkällor 4.3 Litteratur 5 Se även

Hygelacs plundringståg

Beowulfkvädet och Frankerkrönikan av Gregorius av Tours nämner ett plundringståg i Nordvästeuropa lett av kung Hygelac (Chlochilaichus hos Gregorius, motsvarande urnordiska HugleikR^[5][6]). I Beowulfkvädet är Hygelac geaternas kung, hos Gregorius är han dan. Gregorius daterar händelsen till frankerkungen Theoderik I:s regeringsperiod, cirka år 516.^[7] Detta ger en uppfattning om när Beowulfkvädet utspelar sig, och innebär att poeten skrev mellan 200 och 500 år senare.

Det historiskt belagda plundringståget slutade i katastrof. HugleikR och hans krigare besegrades och omkom. Anförarens lik bevarades en tid i Frankrike där det väckte uppseende genom sin högväxthet. Hugleiks plundringståg är det första skriftligt dokumenterade sjöanfallet av det slag som sedermera skulle få namnet vikingatåg, ca 300 år före vikingatiden. Fynd av krigsbytesoffer och båtar i danska mossar visar dock att sådana angrepp var vanliga inom Skandinavien redan från omkring 300 f.Kr. framåt (se Hjortspringbåten).

Strider med svearna

I Beowulfkvädet berättas det om strider mellan svearna och geaterna, vilka förr togs på stort allvar av forskarna, men som numera sällan diskuteras i vetenskapligt historiska sammanhang. Här nedan följer en resumé:

Det berättas att när den geatiske kungen Hrethel dör beger sig de svenska prinsarna Othere (Ottar) och Onela (Ale) till dennes land för att härja. De orsakar mycken förödelse och stort manfall. Häthcyn (Håkan) som efterträtt Hrethel far då till Sveariket för att hämnas. Han tar därvid den svenska drottningen till fånga och för henne med sig som gisslan. Sveakungen Ongentheow (Angantyr) hinner dock ikapp geaterna och fritar sin hustru och dödar Häthcyn. Han jagar sedan geaterna framför sig genom en skog. Slutligen omringar han de utröttade geaterna och hotar att döda dem alla. Men plötsligt hör man hornstötar i fjärran. Det är Häthcyns broder Hygelac (Hugleik) som kommer med geatiska hjälptrupper. Svearna besegras och den svenske kungen dödas.

Långt senare, när Hygelac fallit på vikingatåg i Frisland, och dennes son Heardred (Hårdråde) blivit kung, kommer flyktingar seglande över vattnet. Det är Eadgils (Adils) och dennes broder Eanmund (Anund), sveakungen Otheres söner. Efter faderns död har dennes broder Onela (Ale) tagit makten över svearna och fördrivit sina brorsöner. Heardred mottar gästvänligt de landsflyktiga prinsarna. När Onela får reda på detta, harmas han, och beger sig till geaternas land med sin krigshär. I striderna dödas Heardred och tillika Eanmund, men Eadgils lyckas undkomma och hålla sig gömd. Onela ger då makten över geaterna till Beowulf (Bjolf), den famlidne kung Hrethels systerson, vilken är svensk på fädernet. Beowulf allierar sig dock med den fördrivne Eadgils och vid en strid på en kall och frostig sjö besegrar de tillsammans Onela, varvid Eadgils inträder som svensk regent, och Beowulf kastar av sig oket som underkonung.

Efter Beowulfs död uttrycker dikten geaternas fruktan för hur svearna skall komma att hämna sig över dem. Det förutspås våldsamma strider, varvid geatiska män skall mista livet och deras kvinnor föras bort som trälar.

Geatiska kungar

I Beowulfkvädet^[8] omtalas sju geatiska kungar i ättföljd, av vilka endast Hygelac är känd från andra källor. Namnen återges här i sin fornengelska form.^[9]

• Swerting (urnordiska *Swartingaz, nordiska Sverting, 'Svarting').
• Hrethel (urnordiska *Hrothilaz eller *Hrothila. Hroth- betyder ära, berömmelse, och -ila är diminutivändelse.) Swertings barnbarn. Han hade tre söner, Haethcyn, Herebeald (nordiska Herbald) och Hygelac. Han hade också en dotter som gifte sig med den landsflyktige sveamannen Ecgtheow (nordiska Eggder), med vilken hon fick Beowulf. Hrethel var således Beowulfs morfar.
• Haethcyn (urnordiska *Hathukunaz nordiska Hakon, Håkan). Hrethels son.
• Hygelac (urnordiska *Hugilaikaz, latin Chlochilaicus, nordiska Hugleik), efterträdde sin bror Haethcyn.
• Heardred (urnordiska *Harduradaz, nordiska Hardrad, 'Hårdråde'), Hygelacs son, Beowulfs kusin.
• Beowulf (Urnordiska *Biowulfaz, nordiska Bjolf, = 'bivarg').
• Wiglaf (urnordiska *Wigalaibaz, nordiska Vigleif) blev geaternas kung efter Beowulfs död. Han var son till sveamannen Weohstan (nordiska Visten).

Referenser

Noter

1. ↑ Audiofiler med "geata" uttalat: Beowulf rad 3137-3142 Beowulf rad 3178-3182
2. ↑ Encyclopædia Britannica. ”Beowulf”. Encyclopædia Britannica Online. http://search.eb.com/eb/article-9078692. Läst 9 september 2007. 
3. ↑ Curt Weibull: Die Geaten des Beowulfepos, 1974. ISBN 91-85252-02-6. 
4. ↑ Jane Acomb Leake: The Geats of Beowulf, 1964. 
5. ↑ Gregorius av Tours. ”Decem Libri Historiarum III 3”. http://www.thelatinlibrary.com/gregorytours/gregorytours3.shtml. 
6. ↑ ”Tre äldre källor om Chlochilaichus i latin med engelsk översättning”. Beowulf on Steorarume. http://www.heorot.dk/beowulf-rede-notes.html#e1202. 
7. ↑ Arne Søby Christensen. ”Beowulf, Hygelac, and Chlochilaichus: On the Chronology in Beowulf”. Historisk Tidsskrift 105: s. 78-79. http://www.historisktidsskrift.dk/summary/105_78.html. 
8. ↑ http://www.gutenberg.org/dirs/etext06/8bwlf10h.htm#names
9. ↑ Lena Peterson (2007). ”Lexikon över urnordiska personnamn”. Institutet för språk och folkminnen. http://www.sofi.se/images/NA/pdf/urnord.pdf. 

Webbkällor

• Beowulf i original med ordförklaring & noter på modern engelska
• Beowulf i svensk översättning
• Beowulf i engelsk översättning på Gutenberg
• Beowulf i dansk översättning

Litteratur

• Björn Collinder: Beowulf, 1998.  (Ny upplaga)
• Henrik Schück: Folknamnet Geatas i den fornengelska dikten Beowulf, 1907. 
• Elias Wessén: De nordiska folkstammarna i Beowulf, 1927. 
• Curt Weibull: Die Geaten des Beowulfepos, 1974. ISBN 91-85252-02-6. 
• Bo Gräslund: Folkvandringstidens Uppsala, 1993. ISSN 0566-3059. 
• Mats G. Larsson: Götarnas riken: Upptäcktsfärder till Sveriges enande, Atlantis, Kristianstad 2002. ISBN 91-7486-641-9. 
• Andersson, Thorsten (1996) "Göter, goter, gutar" i Namn och Bygd, Uppsala

Se även

• Beowulf