Från Rilpedia

Gasmetallbågsvetsning är mer känd som MIG- eller MAG-svetsning och utvecklades i USA i slutet av 1940 talet. Metoden bygger på att en svetstråd kontinuerligt matas fram genom handtaget, och smälts ner av en ljusbåge, en skyddande gas håller skadlig luft borta, oftast argon-blandning, vilket förenklar svetsning. Likström används vid MIG-svetsning, när en finare svets eftertraktas eller om materialet är tunt, används så kallad pulserande likström, där spänning och ström varierar för att skapa mindre droppar till smältan.

Vid MIG-svetsning (MIG står för Metal Inert Gas) bildas en del kol som kan förspröda svetsfogen. MAG-svetsen (MAG står för Metal Active Gas) använder både koldioxid eller syrgas och argon som skyddsgas för att undvika detta fenomen. MAG-svetsning ger något mera värme till svetsen än MIG-svetsning. MAG-svetsning används för att svetsa svart material, till exempel "Bondjärn" SS 1312, , till exempel SS 2324.

MIG-svetsning används främst för svartstål, men det går även att svetsa aluminium samt legerade material såsom rostfritt stål, som skyddsgas används argon, helium eller en blandning av båda.

MIG-svetsning är en snabb metod, som dock ofta kräver efterbearbetning för att rensa bort stänk. Vidare är metoden känslig för rost och orenheter, vilka orsakar porbildning i svetsen. Även luftdrag stör, vilket gör MIG-svetsning olämplig för utomhusarbeten.

Se även

• Gasvolframsvetsning (TIG)
• Svetsning

Referenser

• Carlsson, Eliason, Jarfors, Keife, Nicolescu och Rundqvist (2000), Tillverkningsteknologi, Studentlitteratur: Lund