Från Rilpedia

Den gammalromerska trosbekännelsen är en tidigare och kortare version av den apostoliska trosbekännelsen.^[1] Den baserades på trosreglerna (regula fidei) från 100-talet och den frågande trosdeklaration hos de som tog emot dopet (200-talet eller tidigare),^[1] som från början på 300-talet var tredelad i strukturen, enligt Matteusevangeliet 28:19: "Döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn".^[2]

Enligt Bibelforskaren John Norman Davidson Kelly nämnde kyrkofäderna Tertullianus och Irenaeus bekännelsen i sina verk från 100-talet.^[3] Enligt Oxford Dictionary är den första texten som styrker den ett brev till påve Julius I år 340 eller 341, och det har nyligen hävdats att den utvecklades inom ramen för den arianska kontroversen.^[1]

Även om namnet "apostoliska trosbekännelsen" finns med i en skrivelse av Sankt Ambrosius (cirka 390) blev den som nu kallas den apostoliska trosbekännelsen först känd i sin nuvarande form i början av 700-talet, en formel som utvecklades ur den gammalromerska trosbekännelsen och som verkar vara av spanskt-franskt ursprung, och som godkändes i Rom en tid efter Karl den store införde den i sina besittningar.

Referenser

1. ↑ ^{1,0 1,1 1,2} Cross, F. L., ed. The Oxford Dictionary of the Christian Church. New York: Oxford University Press. 2005, artikel Old Roman Creed
2. ↑ Cross, F. L., ed. The Oxford Dictionary of the Christian Church. New York: Oxford University Press. 2005, artikel creed
3. ↑ Kelly, J.N.D. Early Christian Creeds, Longman, 1972, s. 100-130