Från Rilpedia

Gårdsmusikant kallades en musiker som gick runt på gårdarna och spelade sina melodier. Spelmannens ”honorar” bestod av slantar, som kastades ner från husens fönster. Dragspel var det vanligaste instrumentet, men andra förekom liksom mindre grupper av gårdsmusikanter.

Det medeltida ordet musikant används företrädesvis i denna sammansättning och det besläktade gatumusikant.

Gårdmusicerandet har gamla anor, senare tiders dragspelare föregicks av positivhalare, som vevade fram sina melodier och även kunde sälja så kallade ”lyckobrev”, ibland överlämnade till köparen av en fastkedjad, dresserad apa.

Många äldre har vittnat om, att gårdsmusikanten var den, som först lät dem uppleva så kallad levande musik. Barn och ungdomar med musikintresse kunde följa spelmannen på hans vandring genom samhället. En mor berättade att ”när jag hörde en dragspelare på gården förstod jag att ungen var borta resten av dan”. Just denna ”unge” debuterade några år senare som dragspelare i en dansorkester, 12 år gammal och klädd i kortbyxor.