Från Rilpedia

Ett gångfartsområde, tidigare gårdsgata, är ett område (ofta gata och/eller torg) där all trafik sker på de gåendes villkor. Fordon, även cyklar, får inte köra fortare än gångfart, de har väjningsplikt mot gående och får bara parkera på särskilt anordnade parkeringsplatser. Till skillnad från en gågata är det dock inte förbjudet med motordriven genomfartstrafik.

Begreppet gångfartsområde och dess märke infördes i Sverige den 1 juni 2007 och ersatte då det snarlika gårdsgata. För befintliga gårdsgator gäller ännu de äldre lagkraven och det gamla märket får användas på dessa fram till sista maj 2012. Därefter accepterar lagen inte längre begreppet gårdsgata. Ett gångfartsområde måste vara utformat så att det framgår att gående nyttjar hela ytan och så att det inte inbjuder fordon att köra fortare än gångfart, vilket inte krävdes för föregångaren gårdsgata. Det är därför inte säkert att alla gårdsgator kan bli gångfartsområden.

Historia

De första gårdsgatorna anlades i Nederländerna i slutet av sextiotalet, etablerades i holländsk lagstiftning 1976, och anammades i andra länder under slutet av sjuttiotalet och början av åttiotalet. Till Sverige kom gårdsgatorna 1994.

Referenser

Källor

• Trafikförordningen 1998 (SFS 1998:1276). Kan läsas på http://lagen.nu/1998:1276 (besökt 2008-10-07). Gångfartsområde behandlas i 8 kap 1§ och 10 kap 8§. Övergångsbestämmelser för gårdsgata anges under rubrik "Förordning (2007:101) om ändring i trafikförordningen (1998:1276)".