Från Rilpedia

Friedrich Albert zu Eulenburg (född 29 juni 1815 i Königsberg, död 2 juni 1881 i Berlin-Schöneberg), greve, preussisk statsman.

Eulenburg ägnade sig sedan 1849 åt statstjänsten, avgick 1859 såsom sändebud till Kina, Japan och Siam samt avslöt 1861 ett vänskaps- och handelsfördrag med Japan och Kina. 8 december 1862 inträdde han som inrikesminister i Bismarcks kabinett och blev ett kraftigt stöd för Bismarck under striden med lantdagens deputeradekammare. Efter annexionen av Schleswig-Holstein, Hannover, Hessen och Nassau (1866) ägnade sig Eulenburg åt dessas införlivande i det preussiska förvaltningssystemet och drevs så till att även i de äldre preussiska provinserna genomföra en förvaltningsreform, som skulle ge självstyrelsen större utrymme. Detta skedde genom lagen om kretsindelningen av 13 december 1872 och provinslagen av 29 juni 1875, båda gällande de östra provinserna. Då Bismarck vägrade att medverka till att införa dessa lagar även i de västliga provinserna, begärde Eulenburg att entledigas, vilket beviljades 30 mars 1878. Genom den förtroliga ställning Eulenburg intog till Bismarck kom han att spela en viss roll även i den yttre politiken, till exempel 1870 i juli som kung Vilhelms följeslagare i Ems. En samling av sina tal utgav han under titeln Zehn Jahre innerer Politik 1862–72 (1872).

Källa

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Eulenburg, 1904–1926 ^(Not).