Freden i Lolland
Från Rilpedia
Texten från svenska Wikipedia
Freden i Lolland slöts sommaren 1157 mellan de tre danska tronpretendenterna Sven Grate, Knut Magnusson och Valdemar Knutsson, efter inledande förhandlingar i Odense på Fyn.
De tre delade, i samförstånd med den tyske kejsaren Fredrik I Barbarossa, upp Danmark i tre kungariken. [1]
Valdemar fick välja först och tog Jylland. Sven ska ha varit näst i tur och valde då Skåneland (inklusive Bornholm) för att undvika att bli klämd mellan två sköldar. För Knut återstod Själland, Fyn och öarna däromkring. [2]
Denna förlikning blev dock inte långvarig. Konflikten avslutades senare under året med de dramatiska begivenheterna, blodsgillet i Roskilde och slaget på Grate hed, efter vilka Valdemar blev ensam dansk kung. [3]
