Från Rilpedia

Fröken Fleggmans mustasch är inte en revy så mycket som ett spexartat musikaliskt lustspel som skildrar 60 års svensk socialhistoria, till musik av Gunnar Svensson.

Vid premiären 1982 på Göta Lejon delade AB Svenska Ords främsta komiska krafter Hasse Alfredson, Tage Danielsson, Lena Nyman och Gösta Ekman på styckets många olika roller, som bland annat speglar de fyra temperamenten: den trötta Frida Fleggman, den arge Kurt S Wresig, den glade greve Niklas von Sanguin och den melankoliske Alvar Dysterkvist. I snabb takt inträder nya figurer, bland annat Kolerik Wresig (Gösta Ekman) som utger sig för att vara Kurt Wresigs son och Dysterkvists yppiga norska dotter Hedvig i Tages osannolika skepnad.

Stycket var mer sammanhängande och mindre samtidsanknutet än Svenska Ords övriga teaterproduktioner, vilket har gjort att det har kunnat sättas upp på nytt, på bland annat Lisebergsteatern i Göteborg 1999 med Lena B Nilsson, Lasse Brandeby, Ulf Dohlsten och Puck Ahlsell.

Visorna var mer bagatellartade än i många av revyerna, men Hasseåtages ordkonster firade triumfer, till exempel i denna tango som Gösta (som Kolerik Wresig) tillägnade Lena (Frida):

Hon är så ärbar,
och jag undrar hur hon är när hon är bar.
Och vad hon här har, det har man inte där när man är karl.
Dom har ju lenare skinn och ett rundare slut
och där damer går in, där går herrarna ut
Hon är så liten och så lätt att hon är bärbar
och jag undrar hur hon är när hon är bar.