Fittja kyrka
Från Rilpedia
Fittja kyrka är en kyrkobyggnad i Fittja församling som ingår i Gryta pastorat, Uppsala stift. Kyrkan ligger i en trakt rik på fornlämningar, ca 2½ mil nordost om Enköping vid en vik av Mälaren. På andra sidan vattnet reser sig Viks slott, en av vårt lands bäst bevarade senmedeltida borgar men känd ända sedan 1200-talet.
Innehåll |
Kyrkobyggnaden
Kyrkobyggnadens murar är huvudsakligen uppförda av kluvna gråstensblock. Inslag av tegel finns bland annat i murarnas övre partier, i gavlarnas rösten och i koret. Den rektangulära salbyggnaden smalnar av något mot öster där den avslutas med ett tresidigt kor. Ingången är sedan medeltiden förlagd till långhusets sydmur. Dess port är av breda plankor och har medeltida ringbeslag. En medeltida portal har även funnits i västgaveln. I norr står en sakristia med valmat tak. Långhuset täcks av ett brant sadeltak av spån som är avvalmat över koravslutningen. Hela kyrkan är putsad och avfärgad i gult. Kyrkan har för en landskyrka ovanligt rik utsmyckning i form av blinderingar på västgaveln och blinderingsfriser på långsidor och kor. I västgavelns blinderingar syns ornerade tegelplattor av en för vårt land mycket ovanlig typ. Enligt medeltida tradition saknar nordmuren fönsteröppningar. Kyrkorummet har aldrig haft kalkmålningar. Långhusets båda stjärnvalv och korets ribbvalv är liksom väggarna vitkalkade.
I en backe, några hundra meter väster om kyrkan, står klockstapeln som uppfördes 1767 - 1768. Stapeln är brädklädd och har spåntäckt huv med lanternin.
Historik
Fittja kyrka uppfördes troligen någon gång under 1200-talet i romansk stil och med ett kor, smalare än långhuset. Från denna tid kvarstår större delen av nuvarande långhuset. Även sakristian kan tillhöra en tidig period. Under 1300-talet eller 1400-talet förlängdes kyrkan mot öster och det nya koret erhöll rak östmur. Vid 1400-talets slut byggdes koret om och fick dagens utseende med en tresidig avslutning. Samtidigt förhöjdes långhusmurarna med tegel, blinderingsfriserna utfördes och interiören valvslogs. Enligt medeltida tradition saknar nordmuren fönsteröppningar. Inga medeltida kalkmålningar tycks ha funnits. Däremot har spår av målning i renässans påträffats nära predikstolen, och senare draperimålning bevarats. Fönstret i västgaveln upptogs 1760. 1785 byggdes en ny sakristia i norr. 1868 revs vapenhuset. Samma år upphörde kyrkan att vara gudstjänstlokal och stod öde en period. Åren 1924 till 1925 genomfördes en omfattande renovering under arkitekt Sven Brandels ledning varpå kyrkan återinvigdes. 1955 - 1956 renoverades kyrkan åter och fick då sin gula färg. Den medeltida karaktären är i stort sett bevarad med ingång på sydsidan och fönsterlös nordvägg. De flesta inventarier såldes 1868 varför nya måste införskaffas till återinvigningen 1925. Samma år byggdes läktaren i väster. Den slutna bänkinredningen från 1600-talet är kvar.
Inventarier
- Predikstolen, som tillverkades tidigt på 1800-talet, är målad i ljusgrått och har förgyllda ornament. Predikstolen inköptes 1925 och fanns tidigare i Helga Trefaldighets kyrka. Den tidigare predikstolen skänktes 1688 till kyrkan av Pontus de la Gardie, men såldes 1895 till Hjälsta kyrka.
- Altaruppsatsen tillverkades 1790 av Johan Ahlberg.
- I koret finns dopfunten som härstammar från kyrkans äldsta tid. Funtens släta cuppa av sandsten är av 1200-talstyp och har uttömningshål. Foten i medeltida stil nytillverkades 1951.
Källor och information
Litteratur
- Vägvisare till kyrkorna i Uppsala län, sidorna 69 - 71, Karin Blent (redaktör), Länsstyrelsen i Uppsala län, 1997, ISBN 91-85618-54-3
Internet
- Uppgifter från Riksantikvarieämbetets byggnadsregister (Fritt material varifrån denna artikels text till viss del är hämtad)
