Finlandisering
Från Rilpedia
Finlandisering, från tyskans Finnlandisierung, är benämningen på det inflytande ett stark land kan ha på ett närbeläget, mindre lands politik.
Finlandisering är den, i viss mån, nedsättande benämningen på den eftergiftspolitik som drevs i Finland efter andra världskriget, när man bakom kulisserna lyssnade mer på de sovjetiska ledarna än vad som är normalt i en självständig demokrati. Bakgrunden var Finlands avträdanden av landområden efter Fortsättningskriget och det fredsavtal som skrevs under i Paris 1947. Juho Kusti Paasikivis doktrin slog fast vikten av en vänskaplig relation med Sovjetunionen vilket slogs fast i 1948 års vänskapsfördrag. Denna politik fördes vidare under Urho Kekkonen och fick sitt slut först i samband med Sovjetunionens upplöstning 1991. Den förde bland annat med sig att Finland var neutralt och inte gick med i vare sig Nato eller Warszawapakten.
Benämningen har – även internationellt – kommit att användas även om andra stater, som i skymundan har blivit beroende av en stark granne.
Begreppet Finnlandisierung skapades i den tyska debatten där inte minst Franz Josef Strauss användes sig av begreppet. Det kom att få sin aktualitet under Willy Brandts Ostpolitik.
