Från Rilpedia

Det har föreslagits att denna artikel bör slås ihop med Tapning. (Diskutera)

Finger tapping, eller tapping som det vanligtvis kallas, är en teknik som musiker med stränginstrument till exempel gitarr och bas kan använda sig av. Tekniken innebär att man spelar tvåhändigt på instrumentets greppbräda, oftast utan ett plektrum. Principen är att man med ett finger trycker ner en ton på greppbrädan, och sedan med ett annat finger trycker till på samma sträng fast på en annan ton, och sedan när man tar bort fingret "sprätter" man till strängen samtidigt.

Tapping har använts långt tillbaka bland basister och gitarrister, men det var Edward Van Halen som i slutet på 1970-talet (Inspirerad främst av Jimmy Page) revolutionerade gitarrvärlden med sin briljanta och snabba teknik. Dels med plektrum, men mest för att han använde sig av tapping, något som ingen annan känd musiker hade gjort på det sättet förut. Man kan säga att tappingen fanns innan, men det var han som gjorde tappingen riktigt känd, och spred den till massorna. Om man vill höra ett förstklassigt exempel på hur tapping kan låta så kan man lyssna på Edward Van Halens solo-spår, Eruption, från Van Halens första skiva, Van Halen (1978).

Tekniken går att spåra så långt bakåt som till violinisten Niccolò Paganini, som använde sig av en form av tapping på sin fiol. I mer modern tid räknas Jimmie Webster och Emmet Chapman till två av de första musikerna som använde sig av tapping på gitarrer.