Från Rilpedia

Fetmaepidemin, benämning på det numera globala fenomenet att en alltmer större del av befolkningen drabbas av övervikt eller fetma. WHO klassificerar personer med BMI (Body Mass Index) över 25 som överviktiga och över 30 som feta.

Fetmaepedemin anses av forskare fått sin början i mindre skala redan efter andra världskriget för att sedan börja ta fart under 80-talet. Från 90-talet och framåt har spridningen ökat explosionsartat och drabbar inte bara den rika världen utan nu även många utvecklingsländer.

Värst drabbat globalt sett av fetmaepidemin är länderna i Söderhavet där t.ex. ön Nauru har en befolkning där 80% av de vuxna är feta. Flera länder i Mellanöstern har en stor andel feta. I USA klassificeras cirka en tredjedel av den vuxna befolkningen som feta, lika stor andel räknas som överviktiga. Europas länder har siffror som än så länge är ungefär hälften av USA:s. I länder som Kina och Indien ökar andelen överviktiga och feta i snabb takt.

Orsaken till fetmaepidemin är forskare i stort sett eniga över. Felaktiga matvanor som tillgången till billig skräp- och snabbmat lockar till. För mycket stillasittande och för lite motion. Även den ökade konsumtionen av läskedrycker bidrar.

Konsekvenserna av fetmaepidemin för de drabbade är försämrad hälsa samt därigenom för tidig död. Diabetes typ 2 är en direkt följd av fetma eller övervikt. Fetma beräknas öka risken för hjärtinfarkt 2-3 gånger, även risken för kärlkramp och stroke ökar. Påfrestningar på knän och leder uppstår .Sömnapné är också vanligt bland feta. Fetma påverkar också drabbade kvinnors fertilitet negativt.

Särskilt oroande anses att såväl barn som ungdomar drabbas i allt högre grad med följder som påverkar hälsan resten av livet. De flesta feta barn beräknas förbli feta även som vuxna.

Den här artikeln saknar källhänvisningar. Förbättra gärna artikeln genom att lägga till pålitliga källor (helst fotnoter). Material som inte kan verifieras kan ifrågasättas eller tas bort. (april 2009)

Miki Agerberg: Ormen i paradiset: om den globala fetmaepidemin, 2007, 1.