Från Rilpedia

Ferdinand I, kung av Bulgarien, född 26 februari 1861, död 10 september 1948, född Prins Ferdinand Maximilan Karl Leopold Maria av Sachsen-Coburg och Gotha, var regent av Bulgarien samt författare, botanist och filatelist.

Ferdinand föddes i Wien. Han var son till prins August av Sachsen-Coburg (1818-1881) och dennes maka Clémentine av Orléans (1817-1907), och släkt med Ernst I, hertig av Sachsen-Coburg-Gotha och Leopold I, förste kungen av Belgien. Hans far August var bror till prinsgemålen Ferdinand II av Portugal, samt kusin till både drottning Victoria och hennes man prins Albert. Familjen Sachsen-Coburg-Gotha kom att sitta på flera europeiska troner under 1800-talet.

Ferdinand utsågs till regerande furste av det autonoma Bulgarien 7 juli 1887, tio månader efter att hans företrädare furst Alexander hade abdikerat.

Bulgariens politiska liv dominerades under de första åren av hans regenttid av den liberale partiledaren Stefan Stambolov, vars utrikespolitik innebar ett tydligt kyligare förhållande till Ryssland, som tidigare setts som Bulgariens skyddsmakt.

Ferdinand gifte sig 1) med prinsessan Marie Louise av Bourbon-Parma (1870-1899), dotter till Robert I av Parma den 20 april 1893 vid Villa Pianore i Luccia i Italien. De fick fyra barn:

• Boris III (1894-1943)
• Kyril (1895-1945)
• Eudoxia (1898-1985)
• Nadezjda (1899-1958) gift med hertig Albrekt Eugen av Württemberg

Efter Marie Louises död 31 januari 1899 gifte sig Ferdinand med Eleonore av Reuss-Köstritz (1860-1917), 28 februari 1908.

Ferdinands bisexualitet var både välkänd och utnyttjad runtom i Europas diplomatkretsar. Hans regelbundna semestrar på Capri, som då var ett känt tillhåll för rika homosexuella män, var allmänt kända i hoven i Europa.

När Stambolov föll i maj 1894 och senare blev mördad i juli 1895 uppenbarades en möjlighet till försoning mellan Bulgarien och Ryssland, som genomfördes i februari 1896 när den lille prinsen Boris övergick från katolicism till östligt ortodox kristendom.

Ferdinand lät proklamera sig tsar av Bulgarien när landet förklarade sig självständigt från Osmanska riket 5 oktober 1908. Tsartiteln hade burits av Bulgariens medeltida härskare, men i det moderna fallet tycks övriga europeiska makter dock generellt inte ha erkänt Ferdinand som mer än "kung".

De två Balkankrigen oktober 1912 till juli 1913 innebar delvis en återgång från de territoriella vinster som Bulgarien först gjort.

Ferdinand abdikerade 3 oktober 1918 efter Bulgariens förlust i första världskriget, där landet i oktober 1915 gått in på Tysklands, Österrike-Ungerns och Osmanska rikets sida i ett försök att vända förlusterna från 1913.

Han dog i Burglassschloßen i Coburg i Tyskland och är begravd där i S:t Augustins katolska kyrka.

Litteratur

• Foxy Ferdinand, Tsar of Bulgaria, Stephen Constant, 1979.

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 6 oktober 2005.

Företrädare: Alexander I	Furste av Bulgarien 1887–1908	Efterträdare: Bulgarien självständigt
Företrädare: Ny titel	Tsar av Bulgarien 1908–1918	Efterträdare: Boris III