Från Rilpedia

Eva Wigström, född Nilsson 24 december 1832 i byn Råga Hörstad i Asmundtorps socken, Rönnebergs härad, dåvarande Malmöhus län, död 6 januari 1901, författare (mestadels under signaturen Ave).

Wigström undervisades inom familjen, och i det välbärgade, gästfria och kunskapsälskande föräldrahemmet kom hon i kontakt med folk av alla samhällsklasser samt fick tämligen fritt tillfredsställa sin törst efter boklig bildning - om helgdagarna, medan hon under vardagarna hölls strängt till lantligt arbete. År 1855 ingick hon äktenskap med Claës Wigström, då disponent för Ramlösa brunn, som var i hennes familjs ägo. I hemmet övade hon sig (från 1864) på lediga stunder i författarskap och framträdde sedermera med folklivsskildringar, som fick ett positivt mottagande. Hennes första arbete var För fyrtio år sedan. Tavlor ur skånska folklivet (1870), men större uppseende väckte Brott och straff, eller livet i ett svenskt straffängelse (1872). Hon redigerade 1873-74 och 1884-86 Hvitsippan, illustrerad tidning för barn och ungdom. Bland hennes verk märks vidare På vers och prosa (1878), Kloka Nanna (1880), Från slätt- och skogsbygd (i två band, 1889-91), Mitt ibland oss (1891) och Solsken (barnberättelser, 1891).

Wigström gjorde sig även ett namn som sakkunnig samlare av skånska allmogetraditioner och utgav på detta område bl.a. Skånska visor, sagor och sägner (1880), Folkdiktning (två samlingar 1880-82), Sagor och äventyr, upptecknade i Skåne (i Landsmålsföreningarnas tidskrift, 1884), Allmogeseder i Rönnebergs härad i Skåne på 1840-talet (1891), Två blad ur folkets dolda kunskap (1896, i Svenska fornminnesföreningens tidskrift, IX), Djurlivet i folkets tro och sägner (1900, ibid, X). Wigströms insatser på detta område har ofta underskattats men numera anses hon stå i nivå med Nicolovius och Nils G. Bruzelius.

I en stor mängd tidningar, tidskrifter och kalendrar skrev hon (delvis prisbelönta) uppsatser rörande skolförhållanden, barns och tjänares uppfostran, huslig ekonomi, fattig- och fångvård m.m. Wigström medverkade 1874 väsentligt till upprättande av en folkhögskola för kvinnor vid Hälsan i Helsingborg och var 1877-90 biträdande lärarinna i sin ena dotters privata flickskola i denna stad. Hon ivrade för sociala reformer, humanisering av fångvården, modernisering av undervisningen och för kvinnans likställighet med mannen. Hon har av denna anledning kallats "Skånes Fredrika Bremer".

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Wigström, Eva, 1904–1926 ^(Not).