Stockholms Enskilda Bank
Från Rilpedia
Stockholms Enskilda Bank, ofta kallad Enskilda Banken, var en bank med säte i Stockholm som existerade som eget företag 1856-1971. Med banken som instrument byggde familjen Wallenberg upp sin unika maktposition i svenskt näringsliv med maktposter i merparten av landets dominerande industrier. Maktposterna i banken överfördes så småningom till ett eget bolag, Providentia, som på 1990-talet fusionerades med Wallenbergs maktbolag Investor.
Stockholms Enskilda Bank grundades av A.O. Wallenberg. Den slogs 1972 samman med Skandinaviska banken till Skandinaviska Enskilda Banken, idag SEB.
Innehåll |
Historik
Från början gav Stockholms Enskilda Bank bara kredit till industrier, och mot slutet av 1800-talet spelade banken en stor roll i industriell byggnation, både som ledare och som initiativtagare. Banken tog över eller deltog i lån på över 80 miljoner kronor till staten, kommuner, industrier och järnvägar.
1857 hävdade banken att den var den första i världen att anställa kvinnor och 1892 föreslogs att pensionsplaner skulle läggas upp för bankens personal.
Internationell recession
På slutet av 1920-talet spred sig en internationell recession över Europa, och saker och ting kulminerade när Ivar Kreuger dog i Paris i mars 1932. Jacob Wallenberg var medlem i Internationella Kruegerkommitén, som hade som uppgift att se efter lånetagarnas intressen.
Andra världskriget
Före och under andra världskriget kallade svenska regeringen på bankens ledning för att diskutera handelsavtal med Tyskland, Storbritannien, USA och Finland.
Under kriget, 1939-1941, fick banken ett antal subsidier från det tyska företaget Bosch. Uppköpen gjordes under förutsättningar att Bosch skulle kunna köpa tillbaka sina tillgångar efter kriget. Ett liknande avtal skrevs med Bosch i USA. Den amerikanska regeringen ansåg dock att detta var olagligt, klassade amerikanska Bosch som fiendens tillgångar och konfiskerade det 1943. I augusti 1945 anklagades Wallenbergfamiljen vidare för att samarbeta med nazisterna, vilket gjorde att den amerikanska regeringen nu införde en blockad mot banken, en blockad som lyftes 1947.
Efterkrigstiden
Efter kriget, 1946, slöts det första kollektivavtalet för bankanställda, och 1949 introducerades personalhanteringskommittéer med representanter för anställda. 1953 började banken använda sig av "bankbussar", runtkörande bankkontor, och banken moderniserades, inklusive införandet av hålkortmaskiner. Utbetalning av löner med lönecheckar introducerades 1956 och banken började även lösa in andra bankers checkar.
Under 1960-talet blev banken i större grad en industribank. Lån till industrier utgjorde hälften av bankens totala lån på totalt 2 miljarder kronor. Nya bankkontor öppnades också, och i slutet av 1960-talet hade banken 52 kontor.
Den 1 januari 1972 slogs Stockholms Enskilda Bank ihop med Skandinaviska Banken och blev Skandinaviska Enskilda Banken, med mål att kunna möta konkurrensen med andra stora internationella banker. Den nya banken hade 6 730 anställda, 393 kontor, en väletablerad kundkrets och goda relationer med många av Sveriges största företag.
Vid sammanslagningen var Skandinaviska Banken ungefär tre gånger större än Stockholms Enskilda Bank, och familjen Wallenberg var klart kluven i om sammanslagningen skulle ske eller inte. Idén hade ursprungligen tagits fram av Marcus Wallenberg, medan den tidigare styrelseordföranden Jacob Wallenberg var en stor motståndare till idén. Detta skapade viss oro hos bankpersonalen, och i november 1971 begick VD:n Marc Wallenberg självmord, vilket gjorde att familjen inte längre hade någon naturlig efterföljare i branschen.
Styrelseordförande
| År | Styrelseordförande |
|---|---|
| 1856–1864 | L J Lovén |
| 1864–1871 | V Cramér |
| 1871–1874 | W Vretman |
| 1875–1881 | H Hamilton |
| 1881–1898 | F Wretman |
| 1898–1911 | Otto Printzsköld |
| 1911–1914 | Knut Agathon Wallenberg |
| 1914–1917 | Otto Printzsköld |
| 1917–1938 | Knut Agathon Wallenberg |
| 1938–1943 | Marcus Wallenberg sr |
| 1944–1946 | Johannes Hellner |
| 1946–1950 | R Ljunglöf |
| 1950–1969 | Jacob Wallenberg |
| 1969–1971 | Marcus Wallenberg |
Företagsledare
| År | Företagsledare |
|---|---|
| 1856–1886 | André Oscar Wallenberg |
| 1886–1911 | Knut Agathon Wallenberg |
| 1911–1920 | Marcus Wallenberg sr |
| 1920–1927 | Joseph Nachmanson |
| 1927–1946 | Jacob Wallenberg |
| 1946–1958 | Marcus Wallenberg |
| 1958–1971 | Marc Wallenberg jr |
| 1971 | Hans Munck af Rosenschöld |
- Artikeln är, helt eller delvis, en översättning från en annan språkversion av Wikipedia.
