En dag i Ivan Denisovitjs liv
Från Rilpedia
En dag i Ivan Denisovitjs liv är en långnovell, skriven av Alexander Solsjenitsyn, som utspelar sig i ett sovjetiskt arbetsläger under 1950-talet. Novellen behandlar en dag från morgon till kväll för Ivan Denisovitj, oftare kallad Sjuchov.
Novellen publicerades först under det ryska namnet Odin den Ivana Denisovitja. Trots att den är mycket tillgänglig i bokform nu, publicerades den först i tidskriften Novyj Mir 1962.
Handling
 |
Den här artikeln anses undermålig och kan behöva skrivas om helt för att leva upp till Wikipedias artikelstandard. Diskutera frågan på diskussionssidan och förbättra gärna artikeln. Var uppmärksam på artikelns innehåll. |
Ivan har dömts till ett arbetsläger, anklagad för att ha varit en spion efter att ha tillfångatagits av tyskarna under andra världskriget. Det är inte sant men han straffas av staten i alla fall för att vara en spion. Hans strafftid är på tio år men boken indikerar på att de flesta aldrig lämnar lägret.
Dagen börjar med att Sjuchov vaknar upp sjuk. För att han har vaknat sent skickas han till vakthuset för att städa och tvätta det. Detta är ett orättvist straff men mycket milt jämfört med andra som beskrivs i boken. När han är klar med städandet går han till sjukstugan för att rapportera att han är sjuk. Men nu är det sent på morgonen och läkaren får inte sjukskriva fler arbetare så Sjuchov måste arbeta i vilket fall som helst. Resten av dagen handlar mycket av Sjuchovs grupp och deras lojalitet för gruppchefen. Solzjenitsyn berättar också om olika metoder för att överleva, om hur nästan hela lägret lever efter en ”djungelns lag” och den starkaste överlever. Genom att göra en del tjänster åt en kille som får paket hemifrån med mat lyckas han få lite extra att äta.
De som var i lägret fann att bara överleva dag till dag var en prövning. När man läser det första kapitlet får man reda på vilka sorts kläder och liknande som delas ut till fångarna. Det är extremt undermåliga kläder. I den kölden som de arbetar i får de stövlar som väldigt sällan passar, tunna vantar som går sönder väldigt lätt och rockar av väldigt dålig kvalitet. De blev tilldelade nummer för att ytterligare dehumaniseras. Ivans nummer var för övrigt S-854. Varje dag fick gruppledarna sina gruppers arbetsuppgifter för dagen och sedan fick de mat utefter hur de hade presterat. Om en medlem i gruppen sackade efter blev alla straffade. Trots alla svårigheter ser Ivan de ljusa sakerna i tillvaron. En extra skål med tunn soppa eller en dag utan hårda straff kunde vara höjdpunkter i ett straff.
Solzjenitsyn lägger upp Sjuchovs karaktär på ett sådant sätt att de liknar hans egna så att han bättre kan visa med erfarenhet hur det kan vara att leva i sådana läger. Trots den extremt hårda tillvaron kan de hitta ljusglimtar i de minsta sakerna, någon fick ett paket eller att helt enkelt leva.
