Elizabeth Barrett Browning
Från Rilpedia
Elizabeth Barrett Browning, född 6 mars 1806 i Durham, County Durham, England, Storbritannien, död 29 juni 1861 i Florens, Toscana, Italien, var en brittisk poet.
Hennes far, en rik affärsman och presbyterian som gjort sig en förmögenhet på en sockerplantage på Jamaica, var närmast en hustyrann. Familjen, som bestod av tolv barn, bodde på en stor egendom utanför Durham. Som barn råkade hon ut för en ridolycka, då hon föll av sin ponny. Hon skadade ryggraden och behandlades sedan av sin far som invalid. Hon hade inga egentliga problem med hälsan efter olyckan, men betraktades som "nervsjuk" och från 1821 ordinerades hon opium av familjens husläkare.
Hon var intresserad av litteratur, hade läst Shakespeares samlade verk och de grekiska och italienska klassikerna. Hon var i princip helt autodidakt, lärde sig latin, grekiska och till och med så mycket hebreiska att hon kunde läsa Gamla testamentet på originalspråket. Med åren blev hon fascinerad av Rousseau, Voltaire och Mary Wollstonecraft Shelley och deras kamp för mänskliga rättigheter. Hon var även mycket intresserad av metafysik. Som nittonårig utgav hon en diktsamling och 1844 publicerades hennes Poems.
Fadern gjorde ekonomiska förluster i början på 1830-talet och flyttade till Wimpole Street i London. På grund av sin klenhet flyttade hon 1837 tillsammans med en av sina bröder till Torquay i södra England, där klimatet ansågs gynnnsammare; där hände det sig att brodern drunknade och detta blev en svår chock för henne. De följande åren tillbringade hon sängliggandes, helt isolerad i sitt sovrum.
I början på 1840-talet började hon läsa Robert Brownings dikter och skrev ett brev till honom. Denne hade uppmärksammat hennes diktsamlingar, i synnerhet The Cry of the Children. De två började brevväxla och så småningom, i maj 1845, fick Browning tillåtelse att besöka henne. Hon hade då varit sängliggandes i flera år och hennes huvudsakliga måltid bestod av en "äggtoddy", gjord på äggula och litet portvin. Deras första möte blev början till en djup vänskap som mognade till kärlek; den "sjukliga" Elizabeths hälsa blev märkbart förbättrad. Under Brownings uppvaktande av henne skrev hon ett av sina mest kända verk, Sonnets from the Portuguese (utkom 1847), under påverkan av Luís de Camões verk.
Av rädsla för hennes tyranniske far gifte de sig i hemlighet i augusti 1846 och flydde sedan till Italien. Únder resan över Alperna tog till och med den tidigare "sjukliga" Elizabeth kommandot över hästdroskan och satte sig på kuskens plats! Paret bosatte sig i Florens och deras äktenskap var mycket lyckligt; hon födde en son, Robert, den 9 mars 1849. Hennes far gjorde henne emellertid arvlös; han kunde inte acceptera att någon av hans döttrar blev uppvaktade och gifte sig.
Under åren i Italien skrev hon flera politiska dikter. Hon engagerade sig i fattiga barns förhållanden och även i Italiens frihetskamp och enande. Hon beundrade Napoleon III, som ingav hopp om ett enat Italien. 1851 utgav hon diktsamlingen Casa Guidi Windows, som var uppkallat efter det hus i Florens där makarna bodde, och 1857 blankversen Aurora Leigh.
Hon avled 1861, i sin makes armar.
Några av hennes mest kända och underbart vackra kärleksdikter är från Sonnets from the Portuguese, som hon skrev under den tid Robert Browning i hemlighet uppvaktade henne.
XXXVI:e sonnetten:
First time he kissed me, he but only kissed, The fingers of this hand wherewith I write;, And, ever since, it grew more clean and white..., Slow to world-greetings ... quick with its "Oh, list", When the angels speak. A ring of amethyst, I could not wear here, plainer to my sight, Than that first kiss. The second passed in height, The first, and sought to the forehead, and half missed,´ Half falling on the hair, Oh, beyond meed; That was the chrism of love, which love's own crown, With sanctifying sweetness, did preceede, The third upon my lips were folded down, In perfect purple state; since when indeed, I have been proud and said, "My love, my own"
XLIII: sonnetten:
How do I love thee? Let me count the ways, I love thee to the depth and breadth and height, My soul can reach, when feeling out of sight, For the ends of Being and ideal Grace, I love thee to the level of every day's, Most quiet need, by sun and candelight, I love thee freely, as men strive for Right, I love thee purely, as they turn from Praise, I love thee with the passion put to use, In my old griefs, and with my childhood's faith, I love thee with a love I seemed to lose, With my lost saints - I love thee with the breadth, Smiles, tears, of all my life! - and, if Good choose, I shall but love thee better after death
Bibliografi
- Poems 1844
- Sonnets from the Portuguese 1847
- Casa Guidi Windows 1851
- Aurora Leigh 1857
Film
Elizabeth Barretts vuxna liv fram till Italienresan har skildrats i två amerikanska filmer, båda med titeln The Barretts of Wimpole Street. I filmen från 1934 spelades titelrollen av Norma Shearer och i filmen från 1951 spelade Jennifer Jones motsvarande roll.
