Elektromagnetisk kompatibilitet
Från Rilpedia
EMC - Elektromagnetisk kompatibilitet
EMC är förkortning av det engelska uttrycket Electromagnetic Compatibility och är ett samlingsbegrepp för utrustnings förmåga att fungera tillsammans utan att störa varandra genom spridning och mottagning av elektromagnetisk energi. Spridningen kan ske ledningsbundet och/eller icke ledningsbundet, vilket också brukar kallas strålat. EMC-direktivet från EU gäller störningar från frekvensen 0 Hz och uppåt vilket inkluderar ledningsbundna elektromagnetiska fenomen såsom avvikelser i elnäts spänningsnivå, kortvariga spänningssänkningar, avbrott etc.
Två begrepp är centrala för EMC: Emission är benämningen för den elektromagnetiska störning som sprids från eller via en elektrisk/elektronisk utrustning medan immunitet är förmågan hos en elektrisk/elektronisk utrustning att fungera när den utsätts för elektromagnetiska störningar.
All elektrisk/elektronisk utrustning som marknadsförs inom Europa måste sedan 1 januari 1996 uppfylla EMC-direktivet 89/336/EEC eller det nya EMC-direktivet 2004/108/EC (gällande från 20 juli 2007). Via harmoniserade standarder kan en utrustning påvisas uppfylla direktivet genom olika typer av mätningar. Utrustning delas in i olika grupper beroende på vilken miljö de ska vistas. Medicintekniska produkter har tuffare kravbild medan hushållsprodukter har en mildare.
Med begreppet utrustning menas såväl apparater som fasta installationer.
Elsäkerhetsverket har genom regeringens förordning om EMC bemyndigats att ge ut föreskrifter om EMC förutom vissa fordon där Vägverket har föreskriftsrätt.
