Från Rilpedia

Eitel Fredrik (tyska: Eitel Friedrich, fullständigt namn Wilhelm Eitel Friedrich Christian Karl), född den 7 juli 1883 i Potsdam, död där den 8 december 1942, var en prins av Preussen. Han var andre son till kejsar Vilhelm II av Tyskland och dennes maka Auguste Viktoria av Schleswig-Holstein-Sonderburg-Augustenburg. Han var särskilt omtyckt av sin far, som såg honom som sin favorit.

Eitel Fredriks yrkesbana ägde huvudsakligen rum inom armén. Han var officer vid 1:a Gardesregementet till fots i Potsdam, och utsågs vid första världskrigets utbrott till dess befälhavare. För sina insatser på denna post belönades han med Pour le Mérite. Efter kriget engagerade han sig i den monarkistiska organisationen Bund der Aufrechten och i soldatveteranorganisationen Stahlhelm, men till skillnad från ett par av sina bröder tog han bestämt avstånd från nationalsocialismen. Detta ledde till att Hitler vid prinsens död nekade honom rätt att begravas med de militära hedersbetygelser han annars skulle haft rätt till.

1907-1927 var Eitel Fredrik ledare ("härmästare") för den brandenburgska Johanniterorden. Han efterträddes på denna post av sin yngre bror, prins Oskar av Preussen.

Eitel Fredrik gifte sig 27 februari 1906 i Berlin med prinsessan Sophie Charlotte av Oldenburg (1879-1964) . Äktenskapet blev ganska snart omvittnat olyckligt, eftersom prinsen av allt att döma var homosexuell ^{[källa behövs]}. Paret fick inga barn och skilde sig 1926.

Eitel Fredrik ligger begraven i Antiktemplet i Sanssoucis slottspark.

Källor (urval)

• Louis Ferdinand Freiherr von Massenbach: Die Hohenzollern - einst und jetzt (Bonn 2006)