Från Rilpedia

E contrario (latin motsatsvis) är ett sätt att tolka lagar och andra bestämmelser. Det innebär att man drar slutsatser om vad som inte omfattas av en viss bestämmelse.

Exempel: En sjöman får ej bära blå hatt. I detta exempel kan motsatsvis slutledas att sjömän får bära hattar som inte är blå, sjömän får bära mössor, personer som inte är sjömän får bära blå hattar, etcetera.

Ett motsatsargument följer dock inte strikt logiskt, eftersom ett förbud inte utesluter existensen av andra förbud. Istället rör det sig om en rimlighetbedömning: om andra företeelser vore förbjudna borde det ha angetts i sammanhanget. Man skall dock vara försiktig med att göra e contrario-slut, om man inte är kunnig inom området, då det kan leda till felaktiga slutsatser. Att göra e contrario-slut på rättsfall bör undvikas om det inte tydligt framgår att det kan göras.

Det första fallet då ett e contrario-argument användes i ett formellt sammanhang anses vara då Cicero försvarade Lucius Cornelius Balbus år 56 f.Kr.^[1] Åklagaren anförde att Balbus hade förvärvat romerskt medborgarskap på felaktiga grunder. Cicero hävdade att den lagstiftning enligt vilken Balbus fått medborskap räknade upp hinder för medborskap, men inte något som var relevant i Balbos fall. Hans specifika argument var Quod si exceptio facit ne liceat, ubi non sit exceptum^[2], eller om någonting förbjuds i vissa fall är det underförstått att det är tillåtet i övriga.

Det juridiska motsatsslutet anses ibland vara ursprunget till uttrycket "undantaget som bevisar regeln".

Referenser

1. ↑ The exception proves the rule
2. ↑ What's the meaning of the expression, "That's the exception that proves the rule?", The Straigt Dope.