Drevning
Från Rilpedia
Drevning (att dreva, driva) eller (något ålderdomligt) kalfatring (av arabiska kalfata, som betyder asfalt) är en metod att med drevjärn och träklubba driva in drevgarn mellan bordgångar och däcksplankor i en kravellbyggd större båt eller ett träfartyg.
Mellanrummet mellan två plankor i en båt eller fartyg benämnes nåt. Drevgarnet är tvinnat lingarn eller hampa behandlat med trätjära. Drevningen är bordläggningens lim i träfartyg. Drevning går till på följande vis, hantverkaren river ur gammalt dålig drev med en drevkrok varefter han eller hon driver en bordgång i taget för att få en jämn och stum drevning. Drevgarnet slås in hårt till en nivå cirka 4-5 mm från bordläggningen eller däcksplankans yttre eller övre kant. Efter drevning försluts nåten med tjärbeck som är uppvärmt till flytande form.
Nåten på ett fartygsdäck är relativt enkelt att fylla med beck, man använder en så kallad beckhöna. Beckhönan är en större strut av metall, med en rymd av cirka 5 till 8 liter med en konisk järnstång i dess centrum för att kunna stänga till flödet av beck. Hantverkaren drar beckhönan som är fylld med varm flyttande beck i eller över nåten, när becket har stelnat kan man skrapa av överflödet samt att värma till nåten med en gasolbrännare. Under vattenlinjen använder man ett rundstav med en trasa som dränks i den varma becket påföres i nåten, här kan man inte använda beckhönan. Becket är till för att hålla drevgarnet på plats när fartyget går i sjön.
Man kan även använda någon gummibaserad nåtmassa till att stänga nåten under vattenlinjen eftersom det är enklare att applicera i nåten.
Övrig drevning
Drevning förekommer vid husbyggnad vid montering av fönster och dörrar i byggnader. Vid drevning av byggnadsdetaljer förekommer det drevremsor av mineralull, lin eller cellulosafiber. Den tidigare drevningen vid byggande av knuttimrade hus, användes husmossa (Hylocomium splendens) eller drevgarn av lin mellan varje stockvarv.
