Dream Theater

Från Rilpedia

(Omdirigerad från Dream Theatre)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
icon_anmal.gif
rp-wp-sv.gif
Dream Theater
Dream theater live in Parigi 2005.jpg
Dream Theater vid ett liveuppträdande 2005
Ursprung Mall:Landsdata USA New york, USA
Aktiva 1985 -
Genre Progressive metal
Skivbolag Atco Records
Roadrunner records
Medlemmar James LaBrie
John Myung
John Petrucci
Mike Portnoy
Jordan Rudess
Tidigare medlemmar Chris Collins
Charlie Dominici
Kevin Moore
Derek Sherinian
Hemsida dreamtheater.net

Dream Theater är ett amerikanskt band inom genren progressive metal.

Innehåll

Historia

Bildandet

Bandet bildades 1986 av tre studenter från Berklee College of Music i Boston: John Petrucci på gitarr, John Myung på bas och Mike Portnoy på trummor. De tog även in Kevin Moore på keyboard och Chris Collins som sångare. Ursprungligen kallade bandet sig Majesty. Chris Collins medlemskap i bandet blev dock kortlivat och 1987 tog Charlie Dominici över sången. Detta resulterade i debutalbumet When Dream and Day Unite (1989). Bandet hade vid detta laget även bytt namn till sitt nuvarande namn som var ett förslag från Mike Portnoy far efter en gammal riven biograf i Kalifornien med samma namn.

Även Charlie Dominicis tid i bandet blev kort och han sparkades strax efter When Dream and Day Unite hade släppts. Ett sökande efter en ny sångare inleddes och bland över 200 sökande hittade de slutligen kanadensaren Kevin LaBrie. Eftersom bandet redan hade två John och då skulle få även två Kevin, valde LaBrie att använda sitt andranamn James istället.

Genombrottet

Bandets stora genombrott kom 1992 med albumet Images and Words. Albumet anses av många som det bästa progressive rock-, eller snarare progressive metal-albumet någonsin. En del av framgången kom även från att videon till låten Pull Me Under började visas regelbundet på MTV. En stor supporterskara över hela världen började växa och albumet följdes upp med en stor världsturné. Bland låtarna fanns omtalade Metropolis Pt 1: the Miracle and the Sleeper.

Tillbaka från turnén började bandet spela in sitt tredje album Awake (1994). Med Awake visade de mer och mer att bandet utöver sin progressiva sida även hade en förankring inom metal. Mitt under inspelningen av albumet meddelade keyboardisten Kevin Moore att han hade för avsikt att lämna bandet. En stor världsturné genomfördes trots Moores avhopp. För att ta hand om keyboardspelandet under turnén hyrdes Derek Sherinian in temporärt. Han fick dock ta en ordinari plats i bandet efter turnén, då de keyboardister de velat ha för att ta Moores plats, visat sig vara antingen otillgängliga (bl a Jordan Rudess) eller otillräckliga (bl a Jens Johansson).

Intresset från skivbolaget började vid det här laget att svalna och först efter omfattande påtryckningar från fans fick de gå in i studio på nyttför att spela in EP:n A Change of Seasons (1995). EP:n bestod av det 23 minuter långa titelspåret, samt ett antal covers. Titelspåret togs emot med mycket positiva reaktioner från fansen och anses idag vara ett av bandets bästa alster.

Bandet hade nu samlat på sig så pass mycket nytt material att nästa album skulle ha blivit ett dubbelalbum. Skivbolaget Elektra nekade dock bandet möjligheten till detta. Materialet skars då hastigt ner till ett album, Falling Into Infinity, som släpptes 1997. Bandet började vid det här laget känna sig väl tryckta av skivbolaget, och en splittring var nära. De enades dock om att genomföra turnén till albumet och se hur situationen utvecklade sig. Turnén medförde även liveinspelningen Once in a Livetime samt videon 5 Years in a Livetime.

Albumet floppade bland både fans och bland allmänheten, vilken skivbolaget hade för avsikt att nå ut till. Skivbolaget insåg att Dream Theater inte hade några möjligheter att nå en bredare publik, och lät därför bandet gå in i studio med helt fria tyglar, ett drag som visade sig lyckosamt. I samband med detta sparkades även Derek Sherinian och ersattes av Jordan Rudess på keyboard.

Med Jordan Rudess på keyboard

Bland materialet som inte fick plats på Falling Into Infinity fanns en låt som kallades Metropolis Pt 2 och som var tänkt som en fortsättning på Metropolis Pt 1 från Images and Words. Bland fansen hade ett rykte gått om att Part 2 redan fanns som demo. I och med Internets framfart blev påtryckningarna på bandet för att spela in låten höga, bandet avslöjade dock ingenting om vad som var på gång. Fansen blev dock inte besvikna då det visade sig att Metropolis Pt 2 hade gått från en låt till ett helt konceptalbum kallat Metropolis Pt 2: Scenes from a Memory (1999). Mottagandet av albumet blev överväldigande från både fans och kritiker.

En världsturné genomfördes som även resulterade i en dvd samt ett liveinspelat trippelalbum, Live Scenes from New York.

Med återvunnet självförtroende och framgång i ryggen gick bandet efter turnén in i studion igen. Denna gång blev resultatet ett mycket varierat dubbelalbum kallat Six Degrees of Inner Turbulence (2002). Albumet hade väldigt varierade låtar med allt från tung metal och progressiv rock till lugna, mer lättillgängliga alster. Bandet avslutade det hela med titelspåret som är över 40 minuter långt.

Train of Thought (2003) blev bandets sjunde studioalbum av full längd. Fröet till detta album hade redan såtts av ett spår från Six Degrees of Inner Turbulence kallat The Glass Prison. Nu handlade det om mer rak klassisk metal av den hårdare skolan, och innehöll även modernare influenser som sång och riff inspererade av alternativ metal, bland annat rappas ett antal verser på "Honor Thy Father". Albumet togs emot med blandade känslor av fansen, metalfansen älskade det, andra tyckte mindre bra om det.

Deras nästa skiva, Octavarium, (2005) blev en fortsättning på "grodden". Det märks speciellt när texten från ToT användes i korta partier. För övrigt refererar "Octa", från skivnamnet, till latinskans "Åtta". Skivans sista låt, titelspåret, är 24 minuter långt. Skivan innehåller så vida influenser som U2, Muse, Iron Maiden och Queen.

2007 släppte Dream theater sin senaste skiva; Systematic Chaos, som spann vidare på samma stil som Train of Thought och Octavarium hade påbörjat.

Sidoprojekt

Medlemmarna har varit inblandade i en rad olika projekt vid sidan om Dream Theater.

1997 skapade Mike Portnoy Liquid Tension Experiment, som kom att bestå av: Portnoy (trummor), John Petrucci (gitarr), Tony Levin (bas) och Jordan Rudess (keyboard). Liquid Tension Experiment spelade instrumental progressiv rock. Dream Theater spelar ofta delar av Liquid Tension Experiments låtar vid live-framträdanden. Bland annat i låten Instrumedley som återfinns på CD/DVD:n Live at Budokan.

Medlemmar

Nuvarande medlemmar

Tidigare medlemmar

Diskografi

Demo

Singlar

Studioalbum

Livealbum

VHS/DVD

Externa länkar

(engelska)


Dream Theater
James LaBrie | John Myung | John Petrucci | Mike Portnoy | Jordan Rudess
Chris Collins | Charlie Dominici | Kevin Moore | Derek Sherinian
Musikalbum
Musikalbum: When Dream and Day Unite | Images and Words | Awake | A Change of Seasons | Falling Into Infinity | Metropolis Part 2: Scenes from a Memory | Six Degrees of Inner Turbulence | Train of Thought | Octavarium | Systematic Chaos
Livealbum: Live at the Marquee | Once in a LIVEtime | Live Scenes from New York | Live at Budokan | Score
Videor och Dvder: Images and Words: Live in Tokyo | 5 Years in a Livetime | Metropolis 2000: Scenes from New York | Live at Budokan | Score

Hämtad från "https://sv.rilpedia.org/wiki/Dream_Theater"
Personliga verktyg