Doo wop

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif

Doo wop är en sångstil som uppkom i slutet av 1940-talet, men som fick sitt egentliga namn eller benämning först i början av 1970-talet. Från början var doo wop en helt svart musik, men under 1950-talet blev den mer integrerad. Det fanns mixade till helt vita grupper. Musikstilen var en utveckling ur blues och gospel och en senare starkare förankring i rhythm'n'blues när denna stil utvecklades. Visst inslag av vokal jazz kan höras hos grupper i första skedet av musikstilen, sent fyrtiotal till tidigt femtiotal. Stilen karaktärieras av en solist med en vokalgrupp i bakgrunden som ger stöd åt själva solisten. Doo wop hade en snabb och skiftande stilutveckling under denna period utan egentliga "ramar".

Grupperna bestod vanligen av fyra till fem personer och bestod vanligtvis av män, men även några kvinnliga grupper existerade (exempelvis Chantels och Shirelles). De hade oftast uppställningen med en bas, två tenorer, möjligen även barytonstämma, och en solist som oftast var tenor. Från början av femtiotalet var stilen hos grupperna mer tillbakadragen med ofta "blåsande" ljud, men kom att utveckla mer dynamik i gruppernas ljudbild mot slutet av eran. Det innebär en mer framträdande roll för exempelvis basstämman och/eller en hög falsett. De vokala arrangemangen är till stöd för solisten och bildar en ljudvägg av så kallade "nonsensljud". Innan doo wop-eran bestod vokalgrupperna av äldre vuxna svarta män som sjöng för en vit vuxen publik, men ändrades i och med the Orioles genombrott 1948. De hade ett sound som blev populär även bland yngre svarta. Doo wop-grupperna kom att alltmer att bestå av mycket unga gruppmedlemmar, och de fick ofta högst en storsäljare och väldigt snålt med royalties. På grund av sin ålder och oerfarenhet inom musikbranschen, utnyttjades dessa grupper rent ekonomisk, vilket fick de flesta att ge upp sin (ofta korta) karriär. Frånsett rhythm'n'blues, bredde sig stilen ut även inom genrerna rock'n'roll och pop, men fortfarande utan ett eget namn, och var mycket populär runt 1956-1957. Stilen koncentrerades till storstäderna i USA, som till exempel New York, Los Angeles och Chicago. Under denna tid kunde man i dessa städer ofta höra unga grabbar harmonisera tillsammans i gathörn eller någon plats med bra akustik.

Stilen tappade lite av publikt intresse när 1950-talet närmade sig sitt slut, men fick ett uppsving och en nostalgisk karaktär kring 1961 vilket höll i sig ett par år. Toppen nåddes 1961 då många av den tidens hits kom ur doo wop. Vid denna tid dök det också upp masterband med grupper från 1950-talets mitt, där de sjöng sina låtar utan ackompanjemang. Inspelningarna var till stöd för att arrangera instrumenten till de låtar som senare skulle spelas in. Dessa ursprungliga inspelningar gavs, med viss tvekan, ut på "Times Square records" i New York under beteckningen acapella-versioner. Denna skivaffär var mycket betydande för stilens återkomst, och kom att producera låtar som tog sig in på hitlistorna. De svarta doo wop grupperna utvecklade i början av sextiotalet soundet så att den senare gled över i soul. Grupper som Four Tops, Smokey Robbinson and the Miracles och the Bluenotes har sin grogrund i doo wop. Samma utveckling hade inte vita grupper, utan en stagnation uppträdde. Populariteten höll i sig några år, men dog helt ut i och med att the Beatles slog igenom 1964.

I början av 1970-talet uppstod ett nyvaknat intresse för musiken som då hade i stort sett varit helt ute, och den började spelas på collegeradio och större stationer, mestadels i New York-området. En ung ekonomistuderande vid namn Gus Gossert förälskade sig i musiken och populariserade namnet doo wopp (som det från början kallades) och spelade det i sitt populära radioprogram. En nostalgi tog form som ledde till en renässsans för doo wop. Konserter arrangerades och större radiostationer tog upp musiken i sin tablå. Allt var en del av en stor nostalgivåg på sjuttiotalet. Gruppen The Boppers tog upp låtar från doo wop världen i sin repertoir och hade även en hit med Goodnight, sweatheart goodnight. Från början en hit 1954, skriven och insjungen av the Spaniels . Än idag lever doo wop musiken med originalgrupper som fortfarande turnerar och ett flertal sidor på nätet som är tillägnade sångstilen. Även en del nätjukboxar och nätradio spelar denna musik.

"God digs doo wop, man", Gus Gossert.


Kända artister och låtar

Externa länkar

Personliga verktyg