Dijkstras algoritm
Från Rilpedia
Dijkstras algoritm är en matematisk algoritm för att hitta den billigaste vägen från en given nod till alla andra noder i en viktad och riktad graf med positiva bågkostnader. Algoritmen har fått sitt namn efter Edsger Dijkstra, som upptäckte den år 1959. Den är en girig algoritm som systematiskt löser Bellmans ekvationer, som utgör optimalitetsvillkoren för ett billigast väg-problem:
Lösningar till problemet med den billigaste vägen behövs inom många områden, exempelvis inom routing för att hitta den kortaste vägen när transportsträckor läggs ut.
Innehåll |
Algoritmbeskrivning
Beskrivningen nedan löser problemet att finna den billigaste vägen från startnoden ns till terminalnoden nt där cij beskriver kostnaden på bågen . Låt yi representera den kortaste vägen till nod i och pi dess föregångare.
- Sätt ys = 0. För alla andra noder, sätt .
- Finn den nod i med lägst nodpris yi som ännu inte är avsökt.
- Undersök varje båge som utgår från nod i. Om den representerar en billigare väg till nod j, det vill säga att yi + cij < yj, uppdateras värdena för nod j med yj = yi + cij och pj = i.
- Gå till steg 2 om inte alla noder är avsökta.
När algoritmen är färdig återfinns den billigaste vägen genom att avläsa föregångaren pt till slutnoden, sedan den nodens föregångare, och så vidare.
Exempel
Bilden visar ett exempel av Dijkstras algoritm, där de olika variablernas värden visas under körning. Den optimala vägen från nod a till nod b beräknas. Initialt sätts nodpriserna till för alla noder utom startnoden, som får nodpris 0. För varje nod beräknas de närliggande nodpriserna, och noden markeras därefter som avsökt genom den röda fyllningen.
När slutnoden b avsöks har den optimala vägen beräknats.
Varianter
Dijkstras algoritm löser inte garanterat problemet när vissa bågkostnader är negativa. Bellman-Fords algoritm löser detta genom att i steg 3 markera nod j som icke avsökt. Med icke-negativa bågkostnader är j redan icke avsökt.
Bevis
Efter att nod i i algoritmbeskrivningen markerats som avsökt har alla avsökta noder fått permanenta nodpriser, som representerar priset av den billigaste från startnoden dit. Varje ännu ej avsökt nod har ett nodpris, som är priset på den billigaste vägen från startnoden dit genom de redan avsökta noderna. Denna egenskap behålls i varje iteration av algoritmen. När alla noder är markerade som avsökta är alltså även varje nodpris det optimala.
Att egenskapen behålls i varje iteration kan bevisas genom att antaga att den nod i som väljs att avsöka har nodpriset yi som inte är optimalt. Då skulle det finnas en väg genom de ej avsökta noderna som är billigare. Kalla en av dessa noder för nod k. Eftersom alla bågar i grafen är positiva (annars är Dijkstras algoritm inte applicerbar) måste priset för billigaste vägen från nod k till nod i vara positiv. Billigaste vägen från startnoden till nod k är nodpriset yk. Det betyder att vägen från startnoden till nod i är dyrare än vägen till nod k.
Från metoden med vilken vi valde nod i ser vi dock att nodpriset yi inte är lägre än nodpriset yk. Där ligger en motsägelse. Alltså var det ursprungliga antagandet felaktigt, och nodpriset yi är optimalt.
Komplexitet
Om man implementerar prioritetskön med hjälp av en Fibonacci heap så har algoritmen tidskomplexiteten , där V är antalet noder och E är antalet vägar i grafen.
Implementering
Följande program är en implementering av Dijkstras algoritm i pseudokod.
DIJKSTRA (Graf G, startnod s) // Vi initierar alla noder i grafen. // Billigaste vägen (avståndet) är oändligt // och föregående nod är odefinierad för i ∈ Noder(G) gör avstånd[i] = OÄNDLIGT föregångare[i] = NULL // Avståndet till startnoden är 0 avstånd[s] = 0 //markera startnoden som avsökt Avsökt( s ) medan inte alla noder avsökta gör // Finn den ej avsökta nod som har lägst nodpris // tills alla är avsökta i = Minimum( ej avsökta noder ) för j ∈ närliggande(i) gör // Undersök om det finns en billigare väg // via nod i till närliggande noder om avstånd[j] > avstånd[i] + kostnad(i, j) gör avstånd[j] = avstånd[i] + kostnad(i, j) föregångare[j] = i Avsökt( i )
Källa
- Jan Lundgren, Mikael Rönnqvist och Peter Värbrand. Optimeringslära, upplaga 3:1. Studentlitteratur 2003. ISBN 978-91-44-05314-1.