Från Rilpedia

Desiderius var langobardernas siste kung.

Desiderius började sin offentliga bana som kunglig officer, the dux Langobardorum et comes stabuli, "langobardernas konstapel och hertig". Kung Aistulf utnämnde honom till honom till hertig av Istrien och Toscana. Vid Aistulfs död 756 övertog Desiderius kronan. Aistulfs företrädare Ratchis lämnade då sin klostertillvaro i Monte cassino och gjorde nya anspråk på kronan. Desiderius slog dock snabbt ned detta uppror med stöd av påven Stefan II.

Snart kom han dock själv snart i konflikt med samme påve sedan denne motsatt sig giftermålet mellan Desiderius dotter och Karl den store. Karl den store tog ut skilsmässa och belägrade Desiderius i Pavia. Desiderius blev besegrad, tillfångatagen och förd till Frankrike, där han dog.