Decca
Från Rilpedia
Decca är ett brittiskt skivbolag som grundades 1929 av Edward Lewis. Bolaget lanserades en bit in på 1930-talet även i USA där man bland annat profilerade sig inom jazz, och blev snabbt ett av de största skivbolagen i världen. Bolaget köpte upp en hel del bolag som gått i konkurs, bland annat Brunswick. Från 1939 var Decca jämte EMI de enda stora kvarvarande brittiska skivbolagen.
Under 1940-talet hade Decca kontrakt med många stora stjärnor, som till exempel Ella Fitzgerald, Louis Armstrong, Guy Lombardo, Billy Cotton och Jimmy Dorsey.
På 1950-talet inledde RCA Records ett samarbete med bolaget, vilket gjorde att Decca släppte Elvis Presleys hitlåtar i Storbritannien.
1962 inträffade en händelse som bolaget i dag är mycket känt för. The Beatles, som då var nya, konkurrerade om skivkontrakt mot the Tremeloes. Bolaget valde att ge den sistnämnda gruppen skivkontrakt. Bolaget hade ändå många av 1960-talets stora artister signerade. The Rolling Stones var antagligen deras största artist under det decenniet. Andra artister som släppte sin musik på bolaget var Engelbert Humperdinck, Tom Jones, the Zombies, the Crystals, the Ronettes, Roy Orbison och många stora rockabilly-artister.
Under 1970-talet lämnade många artister bolaget. The Moody Blues var den enda stora gruppen som var kvar på bolaget. RCA avbröt också sitt samarbete med bolaget. År 1979 övertogs Decca av PolyGram, vilket sedan 1998 ingår i Universal Music. Etiketten Decca är idag främst profilerad på klassisk musik, särskilt opera och en förnämlig ljudkvalitet. Speciellt kan nämnas den första kompletta inspelningen av Richard Wagners Nibelungens ring med Sir Georg Solti som dirigent och John Culshaw som producent.
Decca lanserade på 1950- och 60-talet högtalarelement och lp-pickuper som rönt kultstatus bland audiofiler.
