Från Rilpedia

David Byron (eg. David Garrick), född 29 januari 1947, död 28 februari 1985, brittisk rocksångare. Var med om att bilda Uriah Heep 1969.

Lämnade gruppen 1976 efter grava alkoholproblem. Enligt vad gruppen berättar på skivan Two decades in rock var det speciellt en incident på en konsert som ledde till att Byron helt enkelt fick sparken. Mikrofonen fick kortslutning och Byron fick en stöt. Publiken började skratta och Byron bad dem att dra åt helvete ("If you don't like it, you can go and fuck yourself"). Detta ansåg resten av bandet vara oförlåtligt, och Byron fick gå. Han ersattes av John Lawton, namnet till trots tysk, som tidigare hade haft mindre framgångar med bandet Lucifer´s Friend.

Efter karriären i Uriah Heep släppte David Byron två solo-LP, Take no prisoners (1975) och Baby faced killer (1978).

Han startade däremellan bandet Rough Diamond, vars enda självbetitlade LP, Rough Diamond, gavs ut 1977.

Med Byron Band försökte han än en gång sig på att starta om sin karriär, men även detta försök resulterade endast i en LP, On the rocks(1981).

Han dog 1985, som ett resultat av många års missbruk av alkohol, djupt deprimerad sina sista levnadsår efter att helt enkelt inte kunnat leva med att inte längre befinna sig i rampljuset.

Uriah Heep
Mick Box | Lee Kerslake | Bernie Shaw | Phil Lanzon | Trevor Bolder Ken Hensley | David Byron | Gary Thain | John Wetton | Mark Clarke | Paul Newton
Musikalbum, EP-skivor och singlar
Studioalbum: Very 'eavy... Very 'umble | Salisbury | Look at Yourself | Demons and Wizards | The Magician's Birthday | Sweet Freedom | Wonderworld | Return to Fantasy | High and Mighty | Firefly | Innocent Victim | Fallen Angel | Conquest | Abominog | Head First | Equator | Raging Silence | Different World | Sea of Light | Sonic Origami Livealbum: Live '73 | Live in Europe | Live in Moskva | Spellbinder | Aucustically driven | Electronically driven