Från Rilpedia

En dandy kom till på 1700-talet i London och Paris, med lite olika utföranden. I London är en "dandy" en man från medelklassen som försöker lura sin omgivningen att han tillhör aristokratin med sin klädstil och elegans. En viss överdrivenhet i klädstilen och i sitt uppförande är ett typiskt kännetecken för en dandy.

Redan mot slutet av 1700-talet anslog dandyn tonen i modet. Ett av de viktigaste inslagen i en dandys klädedräkt var den svarta fracken och cylinderhatten. En genuin dandy karakteriserades av kallblodighet, hövlig impertinens, kall sarkasm, ironi, god smak och elegans.

Den förste kände dandyn var George Bryan Brummell (1778 - 1840), känd som Beau Brummell. Han var god vän till prinsen av Wales, sedermera kung Georg IV av Storbritannien, och det sägs att prinsen i timmar kunde se på när Beau Brummell klädde sig, för att utröna hemligheten bakom hans ofelbara smak. En annan känd s.k. dandy var den irländske författaren Oscar Wilde.

Kejsar Napoleons svåger, Joachim Murat (1767 - 1815; gift med Napoleon I:s yngre syster Caroline Bonaparte; marskalk; år 1808 av Napoleon utnämnd till konung av Neapel), omnämndes i England som The Dandy King på grund av hans förkärlek för prydnader och dekorationer.

På engelskan har dandy även betydelsen "finfint", "toppen" (vardagligt språk sedan c:a 1785 enligt Dictionary of American slang). Ordet dandy förekommer också i en populär amerikansk folkmelodi från mitten av 1700-talet - "Yankee Doodle Dandy" och 1942 vann skådespelaren James Cagney en Oscar för sin roll i filmen med samma namn.

Se även grilljanne.