Från Rilpedia

Dagvatten är tillfälligt förekommande, avrinnande vatten på markytan eller på en konstruktion (TNC, 1994). Skillnaden mellan dagvatten och avrinnande regnvatten är att regnvatten endast avser vatten med ursprung i regn, dvs en något snävare definition. Dagvatten är exempelvis även smältvatten och tillfälligt framträngande grundvatten. Skillnaden mot ytvatten och vattendrag ligger i själva "tillfälligheten", det vill säga att marken inte är täckt av vatten permanent.

Dagvatten i bebyggd miljö fångas normalt upp av särskilda dagvattenbrunnar i städer och avleds via ledningar, även om öppen avledning blir vanligare i och med Lagen om allmänna vattentjänster. Eftersom dagvattnet transporterar föroreningar är dagvattenutsläpp en källa till miljöpåverkan. Till skillnad från spillvatten renas normalt inte dagvattnet utan leds tillbaka till naturen obehandlat. Ur ett föroreningsperspektiv är dagvatten en diffus föroreningskälla som ofta avleds till ett punktutsläpp i recipient. Längs transportvägen till recipienten kan det även ske en diffus föroreningsspridning till grundvatten och omgivande mark.

Dagvatten i miljöbalken Dagvatten som avleds inom detaljplan, som inte görs enbart för en viss eller vissa fastigheters räkning, är i miljöbalken (9 kap 1§ och 2§) definierat som avloppsvatten och utsläpp av sådant dagvatten är därmed miljöfarlig verksamhet (SFS, 1998a). Sådant dagvatten får inte släppas ut utan förgående rening om utsläppet inte kan göras utan risk för olägenhet för hälsa eller miljö (SFS 1998b). Inrättande av ett nytt dagvattenutsläpp eller förändring av befintligt dagvattenutsläpp är anmälningspliktigt till den kommunala nämnden.

Formuleringen "som inte görs för en viss eller vissa fastigheters räkning” har ansetts täcka merparten av allt dagvatten och dränvatten som avleds inom ett detaljplanelagt område. Att avledandet inte bara får gälla för en viss eller vissa fastigheter skall (prop Lagen om allmänna vattentjänster) förstås så att det inte innefattar enstaka fastighetsägare inom en detaljplan som genom särskild ledning avleder dag- och dränvatten enbart för sina fastigheter.

I de fall dag- och dränvatten från exempelvis husgrunder, tomter, trädgårdar och trafikleder inom en detaljplan avleds genom en för området eller del av området gemensam ledning är det dock i regel att anse som avloppsvatten och när avledandet sker genom en allmän avloppsanläggning är det alltid avloppsvatten.

Lagen om Allmänna vattentjänster I Lagen om Allmänna vattentjänster (SFS, 2006) görs en vidare defintion om när dagvatten är att betrakta som avloppsvatten. Nämligen när dagvatten avleds från samlad bebyggelse. Det vill säga inget krav om detaljplan. Med samlad bebyggelse avses 10-20 fastigheter.

När dagvatten är ett avloppsvatten enligt definitionerna ovan är dagvatten aldrig en fråga om markavvattning enligt miljöbalken 11 kap 2§ 4pkt. Det är troligt att dagvatten även utom detaljplanelagdaområden och bortom tätbebyggelse inte är att betrakta som markavvattning där dagvatten defintionsmässigt är tillfälligt och syftet med markavvattning ska vara varaktig.

Avledning och omhändertagande av dagvatten

Fram till 1950-talet gick dagvatten normalt i kombinerade system tillsammans med spillvatten. Därefter har normalt separerade system byggts. Många innerstäder, exempelvis Stockholms innerstad, har fortfarande kombinerade system. Dagvatten leds ofta direkt till recipienter, men det har blivit allt vanligare för vägdagvatten från större vägar att först renas exempelvis i dagvattendammar. Genom lokal infiltration kan dagvatten även bli grundvatten genom sk lokalt omhändertagande av dagvatten (LOD-anläggning).

Referenser

• TNC, ”Plan- och byggtermer”, Tekniska nomenklaturcentralen, 1994
• SFS, ”Miljöbalk”, Svensk författningssamling nr 88, 1998a
• SFS, ”Förordning om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd”, Svensk författningssamling nr 899, 1998b
• SFS "Lag om allmänna vattentjänster", Svensk författningssamling nr 412, 2006